Sluta vara dryg?

01.05.2013
Hej! Jag har ett problem vad gäller mottagandet av mina kompisar. Ibland, när jag är trött på dem av någon anledning (de är för på eller tröga) blir jag alltid så dryg. På facebook ingår jag och några av mina kompisar i en grupp, och där var det en av dem som inte förstod ett visst begrepp inom nationalekonomin. Då skrev jag "men det där är ju lätt?", för jag tyckte det. Men ibland är det bara som att jag inte orkar med dem! Vissa kan vara så tjatiga och då är det som att de BER om att få ett uppkäftigt svar. Alla som jag har något emot blir jag högfärdig mot. Aj aj aj... Jag vill verkligen inte det, men det bara blir :/

Åh, jag är så självisk av mig också. Självisk och dryg, mot mina egna kompisar! Och så är jag en sån som skryter också. MEN jag är väldigt snäll och hjälpsam och ställer upp och sådant OCKSÅ, dessa egenskaper överväger faktiskt, men ändå kan jag bli så dryg och mallig ibland. En besserwisser är vad jag är. Hur ska jag göra för att slippa vara sån? Och ja, jag älskar mig själv precis som jag är ändå, så det behöver jag inte tänka på. Och nej, det är inte så lätt att ändra på sig som man kan tro.

a
20.06.2013

Hej a!

För att börja bakifrån: nej, det är inte så lätt att ändra på sig som man kan tro. Och inte ska man förändra allt heller, eller inte "vitala delar" (eller kärnan) av sig själv i alla fall. Man varken kan eller ska tro att man kan bli någon helt annat än den man är, speciellt inte någon supermänniska. Men det betyder inte att man inte kan slipa bort vassa kanter av sig själv och bli lite bättre inom vissa områden i alla fall. Det är ju lite det som att vara människa handlar om, att jobba bort de egenskaper man har som man är missnöjd eller irriterad på, förstärka de goda bitarna och helt enkelt UTVECKLAS! Ingen av oss är fullkomlig och perfekt, alla har vi saker vi borde eller måste förändra för att funka bättre tillsammans med andra. Visst är huvudpoängen med hela livet att vi ska trivas med oss själva, men det är också viktigt att nu åtminstone inte stöta bort människor med hjälp av våra sämre sidor.

Ne, att ändra på sig själv är inte lätt, det har vi minsann fått lära oss under våra långa (?) liv. Vi har också förstått att det inte finns en enda rätt metod, ingen allmän instruktion, inget "gör så här så blir allt perfekt". Visst finns det en massa åsikter, teorier, knep osv bland allt från psykologer och livsstilscoacher till schamaner och diakoner. Men vilken metod som funkar för dig...? Vi kan bara säga vad som funkat på oss själva och så får du ta det ur svaret som du tror att du kan ha användning av.

Men först: egentligen har du ju redan gjort halva jobbet, för du är MEDVETEN om att du kan uppfattas som dryg, uppkäftig och självisk. Tänk efter, vilken typ av människor brukar vara mest störande? Jo de som inte ens själva fattar att de är störande eller varför de är det. Så många människor kan inte se och bearbeta sina svaga sidor - eller vill inte ens. Tyvärr är det rätt vanligt bland vuxna att de tror att de är "färdiga" som människor och bra som de är utan behov av att utvecklas ytterligare. Men vi ska aldrig sluta utvecklas, vi blir aldrig "färdiga"! Så nu vet du åtminstone vad du stör dig på hos dig själv och vad som kan verka sårande eller stötande för kompisar.

Vårt främsta råd är också att försöka bli ännu mer medveten om när du gör dryga eller själviska saker. Det blir en större grej genom att göra sig själv medveten och då blir det lättare att inte göra likadant nästa gång. Alltså att inte göra om samma dumhet två gånger utan att ha lärt sig något av erfarenheten. Tänk efter varför du reagerar som du gör och tänk ut alternativa sätt att reagera på nästa gång. Tänk också efter före - ta den där extra sekunden för att fundera på hur mottagaren kommer att reagera istället för att bara blurt:a ur dig det första som kommer till tungspetsen. Kanske du också kunde försöka tyda de andras kroppsspråk - se hur de reagerar och försöka förstå varför. Försök att se det hela ur deras synvinkel - det hjälper också upp själviskheten. Och acceptera DEM som de är. Vissa är nu bara trögtänkta och störande ibland och så är det inte mer med det - skulle man störa sig på dem alla så skulle man vara tvungen att gå igenom livet ständigt irriterad och störd. Ibland borde man bara trycka på "pass"-knappen och låta det störande passera förbi utan kommentarer. För inte vill man ju bli känd som den som alltid fräser till och tror hon är bättre än andra heller...

Och så lönar det sig alltid att be om ursäkt direkt man ser någons ledsna min efter det man just sade eller gjorde. "Oj, det där var dumt sagt". Ju längre man skjuter på det, desto mer ledsen -> arg eller defensiv hinner mottagaren bli och desto värre känns hela grejen. Ber man om ursäkt direkt, så är det ofta som plåster på såren och erkännandet av att man har gjort något dumt gör också ofta att folk lättare slappnar av och ser en som mänsklig istället för arrogant och självupptagen. De tar det inte lika hårt de gånger du råkar "försäga dig" - för du ÄR ju bara människa och kan inte vara flefri hela tiden. Det kräver lite övning att be om ursäkt och att den egna stolheten inte är så lättstött, men har man överlag bra självförtroende så brukar man nog ha råd att "bjuda på" en ursäkt.

Så, försök med det här. Det finns som sagt en massa fler självhjälpsmetoder för att arbeta bort egenskaper hos sig själv som man inte är nöjd med, men huvudsaken är att du börjar på! Sedan brukar det ju allmänt vara så att egenskaper som mallighet, skrytsamhet, besservisser och dryghet kan hänga ihop lite med ett mer omedvetet behov av att hävda sig själv - eller få uppmärksamhet - eller kompensera för eller dölja någon annan svaghet - eller önskan av att vara speciell - eller en djupare osäkerhet - eller en oförmåga att vara tolerant mot andra... Fråga dig själv ifall du kan ha sådana här "baktankar" helt omedvetet. Om så är fallet så vet du i vilken ände du ska börja jobba med dig själv. Och minns att det är jobbigt och kan ta ont att jobba med sig själv och utvecklas. Det skulle vara enklare och lättare att bara vara som man är och tänka att "duger det inte får de väl vara utan då". Men det är värt besväret att utvecklas som människa och inte minst kan det betala sig i längden genom att slippa bli kallad bitch eller egotrippad eller något. Ja, och minns att det är okej att inte lyckas varendaste gång. Du ÄR ju faktiskt bara människa, vännen ;)

Hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Sanna

Kommentarer

Inga har kommenterat på denna sida ännu

Ställ en egen fråga

Skriv kommentar

OBS! Ställ din fråga vid Våga fråga.

Jag är en abiturient som blir student i vår. Under hösten har jag blivit kompis till en yngre flicka som går i högstadiet. Vi kallar denna yngre flicka för Maja för att göra frågan enklare att förstå....
Läs mera

Hej! Min ”kompis” sa att jag var irriterande hur kan jag dissa eller roasta hen?
Läs mera

Hej!

Min vän kan betee sig otroligt oförutsägbart ibland, t.ex. på vissa kvällar i samtal då jag och mina andra vänner chattar kan han börja argumentera om saker som känns väldigt irrelevanta, saker ...
Läs mera

Hej, min familj har tänkt på att flytta bort till en annan stad och jag är rädd att jag int kommer att hitta nya kompisar i nya skolan. Jag är också rädd att jag kommer att tappa kontakt med mina vänn...
Läs mera