Tröttnat på vänner

Hej vännen!

Vi ska börja längst ner i din fråga: ja, det är fullkomligt normalt att känna som du gör just nu. Både att skämmas för de vänner man har, inte ha lust att umgås med dem och att hellre vara ensam än med dem. Nu är vi ju inga vänskaps-gurun, men vi känner precis igen oss i det du skriver och vi ska berätta vad vi tror om det.

Vi tror att det är fullt normalt och naturligt att man under vissa perioder i livet inte riktigt längre passar ihop med de vänner man haft ett tag. Precis som hela livet går i vågor och förändras och utvecklas, så ändrar vänskap med tiden. Under en viss tid i livet så är man jättetight med vissa personer, man delar allt från intressen till humor och de personerna är väldigt viktiga - eller så är det bara de personerna man ens kan tänka sig att umgås med, tex för att man är få tjejer i en liten skola/by. Men vartefter man utvecklas och växer som människa, så förändras både det man tycker att är givande hos en vän och vilka behov man har av en vän. Plötsligt kan man upptäcka att de man umgås med inte alls är så kul, trevliga, snärtiga eller coola mer. Plötsligt känns de bara tråkiga eller barnsliga, att man inte längre har något gemensamt med dem och att det inte ger något att hänga med dem.

Det behöver inte bli så här bara för att man själv förändras, för ibland kan kompisarna förändras i samma takt, så att man fortsättningsvis passar ihop, kan ha kul ihop osv. Ibland är man bara i "otakt" under en kort period i livet och sedan är man på samma nivå igen. Ibland lyckas man ändå få vänskapen att funka även om man känner sig helt annorlunda än kompisen, på ett helt annat ställe i livet än henne. Men det är alltså väldigt vanligt att vänskap man haft tidigare rinner ut i sanden under den här perioden i livet och att man hittar nya kompisar. Ibland kommer den här perioden in samband med någon annan större förändring i livet, tex att man slutat 9:an, glider isär under sommarlovet och sedan hittar nya kompisar i den nya skolan. Ibland tvingas man in i det iställe, tex genom att börja i en annan skola än de gamla kompisarna och vara tvungen att hitta nya kompisar i den.

Men det här kan också ske närsomhelst. Man kan närsomhelst växa ifrån de gamla vännerna, eller växa isär från dem och det här kommer troligen att ske många gånger under livet. Det är vanligt att man har tex en "bästis" i lågstadiet, en annan i högstadiet, en tredje i gymnasiet och en fjärde under studietiden. Man kan umgås med vissa männiksor medan man studerar, med helt andra när man har fast pojkvän, och med helt andra igen när man börjat jobba. Man kan ha en kompis som man går på zumba med, en annan man far ut och dansa med, en tredje när man blivit mamma och är hemma med babyn... Fast ofta sker det här "bytet" när nya bekanskaper dyker upp i ens liv, tex att man börjar prata med "nya" människor i skolan, träffar nya via något fritidsintresse eller börjar fara till ett nytt ställe på helgen. Om man inte har någon/några nya kompisar att "byta till", så tenderar man ju lätt att fortsätta hänga med samma vänner man hängt med länge redan. I brist på något annat, något nytt. Och då blir det säkert lätt så att man blir mer och mer trött och led på de gamla kompisarna och hittar bara fler "fel" på dem och olikheter mellan er. I västa fall blir det gräl eller annars jobbigt. I ditt fall drar du dig undan och skäms för dem.

Kanske är det här livets/mänsklighetens natur/ödet/högre makters sätt att tvinga en att gå vidare, att inte stampa på samma ställe utan utvecklas som människa? Det är nu vår personliga åsikt i alla fall. Ibland behöver man liksom nytt fräscht blod, tror vi, nya vindar, ny riktining i livet genom att träffa nya människor och i samband med det skaffa sig nya intressen, vanor och ställen att hänga på. Så det är vad vi tror att du behöver göra nu: Träffa nya människor. Vi tror INTE att det är nyttigt för dig att bara sitta hemma framför datorn eller gå ut ensam med kameran. Vi tror inte att du utvecklas då, du får ingen ny input irl, inget händer för att ditt liv ska förändras så att DU ska kunna förändras, utvecklas och mogna.

Kanske du tänker nu att nämen det finns ju inga nya människor att träffa i din skola, att du inte vet vem du skulle kunna bli kompis med eller att du inte VÅGAR ta kontakt med nya människor? För det första så är det inte alls så svårt att börja prata med nya människor som man lätt inbillar sig. Det ÄR ingen stor sak och du behöver inte vara rädd. Tänk det som så att de bara är "friendgers" (friend + stranger, alltså vänner du inte har lärt känna ännu), och att det är lite som att gå till tandläkaren eller något annat man drar sig för och oroar sig för. När man väl är där var det lätt som en plätt och man undrar vad det var man var så rädd för före. För det andra så är världen full av folk. Den nya kompisen kan vara en helt vanlig tjej i paralell-klassen som du ser i korridoren varje dag, en tjej vid stallet i grannbyn, en tjej på fotolägret för ungdomar i sommar, en kille som hänger på byn varje kväll...

På sätt och vis har du tur nu när sommaren är i antågande, men du ännu hinner anmäla dig till alla möjliga olika kurser, läger, sommaraktiviteter osv. Ta chansen, öppna sinnet och ge alla du möter en chans! Vid första anblicken kanske du inte ser något hos en människa som du möter som du kan tänka dig, men det är en fråga om inställning. Gå ut i världen genast imorgon med inställningen att dina nya kompisar kan vänta varsomhelst på dig och de kan vara vemsomhelst! Det här handlar också om att bli självständig och att hitta sig själv och det kan kännas skrämmande eller jobbigt, men det är ofta just det här som krävs för att man ska växa som människa.

Men kasta ändå inte dina gamla kompisar på sophögen - för vem vet vad de utvecklats till om någon månad, efter sommaren osv? Kanske är ni bara i otakt med varandra just nu, kanske det "går över" det här att du skäms för dem och tycker de är tråkiga? Vi förstår att du känner dig elak och på sätt och vis är det ju bra att du är medveten om det, att du inte bara ÄR elak och egoistisk. Men vi gissar alltså att känslan beror på att du borde gå vidare, hitta nya vänner och att det i sig är fullt normalt.

Så dra ett djupt andetag nu och så går du ut i livet och ser vem du hittar!

Hälsar ungodmisnformatörerna Liselott och Sanna