nu har jag fått nog av allt i mitt liv mobbning, självskadebeteende, självmord, själmobbinig, självstraffning.
och andra elever som mobbat eller önskar att jag ska dö, kallade mig fetto, fetma (underåriga kallar mig tjock å sånt)
vuxna kallar mig från "riimpakintu"(alltså typ skin å ben kan ha stavat fel) till ät eller när de ser ärr på sommaren ger de mig konstiga blicka liksom va har de nå å göra med om jag har 1000ärr eller inga de hr int åt de som stirarr.
idag vill jag int prata med mina vänner p.g.a mina familjemedlemar kan ha problem med varandra.. de tror ju bara att de påverkar de men jag har trauman för när jag var yngre kunde den ena ropa på mig som om de var mitt fel de var de tvåvaranan gång var de den andra( de blev en likadan situation igår ock brukar hen köra iväg nu de senaste ået såja jag måste int stå ut i snö detta år tror jag kunde få de som straff som yngre på kvälle mellan 21-01.45 max jag kunde ståpååutsidan med en t-skjorta och underkläder så jag är ju int förvånad att jag har måste att skada mig när jag känner att jag gör fel å ändå undrar min familj varför jag skadar mig eller varför jag vissar mig stark men idag börja jag gråta en hjälpchat anklaga mig för att ha gått in tidigare idag kändes som om nån skrek på mig då jag som yngre fick höra ut de betyde att jag skulle stå i -5 grader celcius (om inte mer) jag skulle springa ut för livet för att ingen skulle ha chansen att skada mig vet aldrig om de skulle hända men hade max 30 sekunder då var jag ute å blev även utelåst ... så ja jag undrar varför jag är rädd att göra fel varför jag blir nervös, stressad, rädd då nån höjer rösten jag är säker på att min text låter helt orimligt men jag har så himla mycket trauman vet int hur man kan få trauma som 1 år men de ären andledning jag aldrig skulle kunna ringa ambulasen även om jag kanske skulle haft nytta men min trauma gö de svårt t.ex om jag hör sirener och har prov eller lektion blir jag steld å lägger fingrarna mot örat (int mngasom vet om det de är en stor nackdel om ambulansen kör med sirener å har prov jag tappar fockuset) har int ens kunnat prata med mina vänner p.g.a igår de blev lite chock av trauma. aliceeventyrlan
Ungdomsinformatör Kix svarar
Hejsan!
Tack för att du skrev in. Det är jättebra att du skriver av dig och berättar när det känns tungt! Förlåt att du har fått vänta en stund på svar, det har varit mycket på gång här vid Decibel. Hoppas du ändå hittar tillbaka till ditt svar, och att du skriver in igen när du vill/behöver.
Ledsen att höra att du inte mått bra, och att det hänt jobbiga saker i ditt liv. Jag kan förstå att det påverkat dig negativt att höra fula ord av andra och att stämningen där hemma inte har varit bra. Jag hoppas ändå att du förstår att det inte är ditt fel, och att det inte är något fel på dig som person – varken på din utsida eller insida!
Förstod jag dig rätt att dina föräldrar har haft som en straffmetod att du behövt stå utlåst när det varit kallt? Det är inte alls okej gjort. Jag kan tänka mig att en sån sak kan ge en väldigt otrygg känsla. Jag hoppas att de har slutat göra så. Ifall dina föräldrar bråkar mycket och det går ut över dig (eller dina syskon om du har sådana) så kan du berätta om detta till socialen på din bostadsort. De kan hjälpa familjer att må och fungera bättre. Om du kollar in sidan på DEN HÄR länken och skrollar ner en bra bit så hittar du några blå balkar under rubriken ”Kontaktuppgifter till socialarbetare inom barnskydd och serviceställen som erbjuder barnskydd inom Österbottens välfärdsområde”. Klicka sen på den balk där det står din kommun. Där kommer det upp olika socialarbetares nummer som det går att ta kontakt med. Ingen skillnad vem av dem du kontaktar, de kan leda dig rätt.
Det går också att barnskyddsanmäla oro över sig själv om man upplever att familjen behöver stöd och att ens egen utveckling påverkas negativt av hur miljön i hemmet är. Barnskyddet finns där för att hjälpa hela familjen att börja må bättre, men speciellt med fokus på barnens bästa. Ifall du undrar hur detta går till så hittar du mera information HÄR, samt en blankett som man kan fylla i, eller nummer man kan ringa. Om du inte vill göra det själv, så kan du be någon annan som du litar på att göra det, helst en vuxen.
Du har rätten att få känna dig trygg i ditt eget hem!
Du skriver att din text kanske låter orimlig för oss, men det tycker jag inte att den gör. Ifall du varit med om många jobbiga händelser så är det naturligt att det påverkar dig ännu på olika sätt. Men det som är bra med människans hjärna är att den hela tiden går att ändra på – också när hjärnan har lärt sig negativa saker så kan man med tid och hjälp få den att bli mera positiv och snäll med en igen!
Tiden läker många sår, men bäst är det nog om man får utomstående hjälp av en professionell människa som har fått skolning i hur man ska göra med mental ohälsa. Har du varit och pratat exempelvis med kuratorn på din skola? Hen kan kanske också hjälpa dig vidare till djupare vård om du behöver/vill ha, exempelvis av en psykolog eller en psykoterapeut. Det går också att själv ta kontakt med sin lokala hälsovårdsstation och berätta att du vill ha hjälp. Tillsammans med en professionell kan ni skapa bättre och mindre skadliga metoder att hantera dina känslor och tankar än att skada dig.
Du är värdefull och behövs på den här planeten! Lita på att saker kommer att bli annorlunda!
Ta hand om dig, och skriv gärna in igen <3
Kram, Kix
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar