Bipolar?

Hej!

För det första: det är farligt att försöka hitta en diagnos till sina egna symptom på nätet, för då kan det gå så fel, så fel och så blir man rädd och börjar inbilla sig något som man inte har. Sannolikheten att du ska ha en bipolär sjukdom (manodepressiv, en psykisk störning) är så yttepytteminimal, och sannolikheten att dina humörsvängningar har mera naturliga förklaringar är så jättestor, att du nog inte behöver läsa på mera om bipolar nu. I vissa fall påstås folk reagera psykosomatiskt, alltså att "inbillningssjukan" faktiskt utvecklar riktiga sjukdomar för dem, bara för att de tror så hårt att de har just den sjukdomen.

Klart att du ska gå till någon professionell, tex skolkuratorn eller en psykolog, om du känner dig orolig. Det är alltid bättre att veta säkert att man inte har en viss sjukdom än att oroa sig i ovisshet om huruvida man har den eller inte. För speciellt när det gäller psykiska åkommor, så blir det sällan bättre av att undra och oroa sig utan oftast värre, tills lindriga problem blir riktigt stora problem.

Vännen, under hela livet går vi i vågor upp och ner i humöret. Väldigt få människor hålls på samma nivå hela tiden, varken i humöret eller i hur mycket ork och energi man tycker att man har. Väldigt ofta så kommer en vågdal efter en vågtopp, så har man haft en väldigt aktiv och energisk vecka är det inte helt ologiskt att man är tröttare veckan efter. Man har ju inte outsinliga mängder energi att orka vara på topp, glad och entusiastisk med gott självförtroende hela tiden heller, någon gång måste man ju återhämta sig och liksom fylla på energibrunnen igen, inte bara ösa ur den. Under perioder av livet är topparna högre och dalarna också djupare, ibland är det jämnare. Man lär sig också ofta med tidens gång hur man ska förhindra att skillnaderna mellan topp och dal inte ska bli så stora, tex med allt från långa promenader till avslappningsövningar eller mental coaching-tekniker.

Dessutom så påverkar könshormonerna ofta humöret och orken väldigt mycket under olika perioder under puberteten - till och med under olika perioder av menscykeln hos de flesta vuxna kvinnor. När man växer och utvecklas så sker det också oftast i "knyck", men framförallt är humörsvängningarna en naturlig del av tonåren. Det är ofta de som ligger bakom en del av "Teenage Angst":en. Ena stunden glad och energisk, nästa stund deppig och trött på livet, och så nästa igen känns allt bra. På sätt och vis är det samma som med de psykiska symptomen på PMS, som också beror på könshormonerna: någon eller några dagar före mensen lider många tjejer av deppighet, gråtmildhet, ångest, aggression eller irritation. En del känner sig negativa och lättsårade, andra blir lättare förbannade just då. Alla tjejer reagerar inte lika starkt på könshormonerna, andra måste använda tex hormonella preventivmedel för att få bukt med PMS:en. Så rätt som det är så beror dina humörsvängningar på allt som händer i din kropp, inte på något som direkt har att göra med din knopp?

Så innan du stämplar dig själv i pannan med en psykisk sjukdom, så försök hellre att se över ditt liv och dina rutiner. Känner du att du är på topp, så försök ändå att ta lite andningspauser och slappna av också. När du sjunker ner i dalar, så försök att hindra dig själv från att riktigt vältra dig i hur deppig och trött du är och far ut och rör på dig, skratta med vänner osv istället. Minns att så gott som allt vårt mående och humör kan vi påverka själva - vi bestämmer hur vi mår!

Som sagt, är du orolig, så uppsök någon professionell, men högst troligen kan du reglera ditt liv bättre genom lite självdisciplin och positivt tänkande!

Stooor kraaaam, hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Lena