Ensam

Hej lillan!

Oj sötis, det är helt okej att känna så där! Vi känner igen oss i det du skriver - och vet att det kommer att gå över. Jo, för se, det du skriver låter som en vanlig svacka. Vi vill på inget sätt få det att låta som om det inte skulle vara tungt eller något att klaga över, utan bara förklara att man ju faktiskt inte måste vara på topp hela tiden. Livet går i vågor, och ibland är det inte så där superfantastiskt och spännande att leva. Vi har alla sådana där perioder, och olika människor reagerar på dem på olika vis. Ibland är man trött i själen och vanliga saker, till och med roliga saker, kan då bli tunga och ångestfyllda. Eller så blir man hyperaktiv och stressad och kan inte varva ner. Vissa blir bara arga och fräsiga, börjar bråka lätt. Andra gråter bara. Men sällan är det så svartvitt heller. Vissa dagar är bättre, vissa sämre. Ibland är man flera saker på en gång, som du nu som å ena sidan bara vill sitta hemma - men när du gör det är du ändå olycklig - och å andra sidan vill ut och uppleva livet. Man blir tudelad och börjar tvivla på allt och är inte nöjd hur man än ställer det. Inte blir det bättre heller av alla tonårshormoner som leker tornado i en och av all utveckling både i knoppen och i kroppen - blanda i lite Teenage Angst, så blir det en riktig soppa. Vem som helst kan ju bli uppochnervänd av allt det här tillsammans!

Som sagt, det här kommer att gå över, hur tungt det än känns just nu. För det är ju så, när man är mitt i en svacka, en vågdal i livet, så är det svårt att SE det som temporärt. Man lever mer eller mindre för sekunden och orkar inte ens tänka tanken på att börja kravla sig upp ur svackan. Men risken med svackor är att man lämnar fast i dem. Det är liksom lättare att bara lägga sig ner och blötas i ångesten och tycka synd om sig själv än att ta ett krafttag med att dra sig själv uppåt. MEN, gå inte heller och fall för den allmänna myten som råder just nu att man måste göra så himla mycket, uppleva allt på en gång, vara på topp och på superbra humör hela tiden, att livet ska le konstant för att det ska vara värt något. Livet ska inte behöva vara full fart framåt hela tiden, men det är lätt att tro det när man hör hur andra pratar, läser artiklar i tjejtidningar, ser vad folk gjort och som de uppdaterar om på fejjan osv. Man MÅSTE ju varva ner emellanåt också. Annars blir det lätt som du känner nu, att alla de där sakerna som borde vara roliga och ge livet innehåll bara blir jobbigt och ångestfyllt och man drar sig inför dem.

Jo, i våra öron låter det som att det finns tecken på lite utmattning och en smula utbrändhet också i din fråga. Se, man måste inte köra i 110 hela tiden och vara superstressad och ha varendaste ledig minut fylld för att ändå bli uttröttad. Alla har vi olika bra stresstålighet och för en hel del så krävs det inte så mycket alls för att livet ska kännas för tungt. Dessutom glömmer folk lätt hur himla mycket krav en vanlig tonåring har på sig dagligen, med allt från skolarbetet till grupptryck angående utseende, från förälskelser till fritidsintressenas krav, från kompiskretsens krav på vilka bloggar man borde läsa för att hänga med till knepigheter med föräldrarna för att man så småningom ska bli vuxen... Hallå, tonårstiden är jättetuff, men det glömmer både tonåringarna själva och alla omkring dem. Klart man blir slut i skallen av det.

För att inte tala om dina kommande resor och utbytesstudenten som ska komma - vem skulle inte bli stressad och pressad av det!!!? Tror du att det är mentalt gratis att göra sådana stora grejer?!?! Sådana saker tar enormt mycket på krafterna redan innan de har hänt, så försök att inte låta dig övertalas att tro något annat av allt snack om hur roligt det kommer att bli, vilken chans det är, hur häftigt det är osv.

Så vårt råd är först och främst att acceptetera vad det är du känner. Är du trött i själen just nu, så erkänn det för dig själv. Och dra ner på förväntningarna på dig själv och på ditt liv! Att leva för stunden är helt okej, det måste inte hända något skilt och du måste inte känna på något speciellt sätt just där och då. Du FÅR sitta hemma och slappa och glo om du vill! Du måste inte bli ledsen då av att du tycker du borde göra något annat istället, typ leva livet. Och kanske du blir ledsen för att du helt enkelt är trött i hjärnan och själen när du kommer hem från skolan? Och klart du får ångest när något planeras, för du är trött!

Vad sägs om att ta lite egentid för dig själv, egentid då du gör sådana små saker som DU njuter av. Slappar du i soffan, så se åtminstone på sådana program som du tycker är roliga/spännande/avkopplande, inte bara på vad som råkar komma på TV. Kanske du har något pyssel eller handarbete som du egentligen tycker om att göra men inte tagit dig tid till på länge - kan vara allt från att sticka till att göra nya spellistor. Just sådant kreativt brukar man FÅ energi av, en känsla av belöning och meningsfullhet. Gör det för dig själv och för din egen skull - planera inte att använda slutresultatet till något skilt så att det bara blir en press av det. Och gå ut och rör på dig! Att tex gå en promenad sätter igång kroppens må-bra- och lyckohormoner - för att inte tala om tex zumba eller ett pass framför XBox kinect:en! Shejka åtminstone loss lite instängd i ditt eget rum till någon riktigt bra låt. Skäm bort dig själv lite också med tex ett varmt bad eller fly in i en annan värld tex via en bra bok en stund. Ta lite paus från ditt liv och koncentrera dig på att göra sådant som du börjar må bättre av! Förvänta dig inte att det tunga ska gå över som genom ett trollslag, det kan krävas många kvällar av mys och avslappning för att komma upp på en normal nivå igen! Och tacka nej till sådant som känns för tungt eller krävande just nu. Du har rätt till att ta det lugnt och varva ner - och var inte rädd för att "missa" en massa upplevelser (för du skulle kanske ändå inte kunna njuta av dem just nu). Tids nog blir samma saker roliga och intressanta istället - men du kan inte kräva någon entusiasm av dig själv som du inte känner just för tillfället.

Ta hand om dig själv gumman! Hjälper inte de här råden, så gå och tala med tex skolkuratorn - hon/han kan hjälpa dig med ännu flera tips och metoder!

Stooooor kraaaam, hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Sanna