På den senaste tiden har jag gråtit i mängder och mitt humör har under en längre period varit nere på botten. Min grupphandledare skickade mig till skolkuratorn och jag går hos henne en gång i veckan för att få prata. Problemet är bara det att varje gång jag går till kuratorn blir allt jättebra och hon säger varje gång att jag verkar glad men jag är inte det. Jag har ingen aning om varför mitt humör ställer till det så mycket för mig. Jag kan inte heller prata om mitt mående för jag börjar tänka på att alla andra har större problem osv. Dessutom så tycker kuratorn att vi kan börja minska mina besök hos henne för att jag ändå inte har något att prata om.
Jag har i flera års tid haft svårt att kontrollera mina känslor då jag kommer hem från skolan och det påverkar min familj också. Jag vill inte att det ska vara så här men jag vet inte hur jag ska kunna göra något åt saken då jag inte kan prata om det med någon.
Ungdomsinformatörerna Sanna och Lena svarar
Hej!
Vi har alla sämre perioder ibland, då vi känner oss nere och ledsna, men oftast är de här perioderna förbigående. På basen av vad du berättar i din fråga verkar det som att du haft en sämre period under en längre tid och att du faktiskt börjar må dåligt. Vi får också en känsla av att det ligger något bakom dina gråtattacker och din dåliga humör. Det skulle vara viktigt att få rett ut vad som ligger bakom deppigheten.
Därför var det helt rätt av din grupphandledare att skicka dig till skolkuratorn, tycker vi, eftersom det är viktigt att du kan prata om det här. Fastän det kanske inte verkar vara så, så hjälper det faktiskt att prata om saker. Om du inte känner att du kan prata ärligt med kuratorn, finns det någon annan vuxen du kan vända dig till? Men för att det ska hjälpa, är förutsättningen förstå att du är ärlig och verkligen vågar säga vad som gör dig ledsen (när du träffar kuratorn eller pratar med någon anna vuxen) - annars kan hon/de ju inte hjälpa dig. Och hon vill faktiskt hjälpa dig!
Du behöver inte skämmas för dina problem, hur små de än verkar vara i ditt huvud. De är DINA problem och du har rätt till dina egna tankar. Du behöver inte skapa någon skyddsmur inför kuratorn, du behöver inte alltid vara glad. För att hon ska kunna hjälpa dig måste hon få veta var "felet" ligger, hur litet du än tycker det är. Att ha problem gör oss inte till sämre människor, det finns inget fel i att söka hjälp, det är inte meningen att vi ska klara oss själva i alla situationer. Alla behöver vi hjälp ibland, även om det kan vara svårt att medge det och att ta emot den hjälpen.
Säg som det är nästa gång du besöker kuratorn, eller gå till henne redan imorgon. Du ska inte behöva vara ledsen, det är inte så det ska vara. Du har rätt att vara glad och positiv och njuta av livet. Försök också att själv aktivera dig något extra - gå ut på en promenad, spela xbox kinect, gå till simhallen, på ett zumbapass... Vad som helst som får dig att röra på dig och svettas lite. Motion sätter igång kroppens egna lyckohormoner som får dig att må lite bättre. Gör också annat som du tycker om och som gör dig glad, titta på roliga filmer, ha tjejkväll, busa med hunden, dansa loss uppe på ditt rum till din favoritlåt... Saker som du tycker om helt enkelt. Att hålla igång och fokusera på sådant som är roligt kanske lättar på deppigheten lite.
Stooor kraaam skickar ungdomsinformatörerna Lena och Sanna
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar