Hjälp!

Hej!

Tack för att du delar med dig av hur du känner det. Det du känner just nu är något du inte ska ha dåligt samvete för. Det är ganska vanligt att man trots att man får regelbunden samtalshjälp ändå upplever att inget blir bättre. Det kan bero på att du kanske har haft stora förväntningar på att samtalsterapin ska på ett magiskt sätt trolla bort alla problem genast.

När man börjar prata med någon utomstående så är det många saker som ska fungera för att man ska våga öppna sig och prata om t.ex. psykisk smärta som du beskriver att du känner inuti dig. Man är skör, rädd och utlämnad och sen ska man då börja sätta ord på detta tillsammans med en främmande människa. Man ska kunna känna att man kan lita på och ha förtroende för sin terapeut. Man måste fundera över vad man känner när man tänker på sig själv och de problem man har. Skäms man för dem? Att känna skam inför sin egen situation är jättevanligt och det gör ofta att man inte riktigt vågar eller vill visa hur dåligt man mår.

Sen kanske man har upplevt att man blivit sviken av många vuxna tidigare och det kan påverka hur man känner inför sin terapeut också och göra det svårare att prata öppet om hur man har det. Också en enkel sak som personkemi, dvs hur man funkar tillsammans med sin terapeut spelar en stor roll. Om terapeuten påminner en om någon annan person som man t.ex. blivit sårad av så kan det kännas svårare att prata.

Man kan tro att andra personer runtomkring en som föräldrar, kompisar, lärare förväntar sig att man nu ska börja må bättre när man pratar regelbundet någon och så tror man att de blir jättebesvikna om man inte "lyckas" börja må bättre. Man kan även vara rädd för att terapeuten ska bli arg eller besviken på en om man berättar hur dåligt man mår och hur ofta man skär sig. Det behöver du inte vara. Terapeuter är utbildade så att de ska kunna hantera sådana saker och de tar inte sådant du berättar "personligt".

Som du märker när du läser detta så tar samtalsterapi en hel del energi av dig. Det är inte så konstigt att du kan känna dig mera ångestfull nu än tidigare och att självskadebeteendet verkar bli värre. Det behöver inte alltså bero på att din terapi inte hjälper utan på att den håller på att börja hjälpa dig.

Ingen kan säga hur länge du kommer att må så här. Det enda man kan säga säkert är att du inte kommer att må såhär för alltid.

Ta hand om dig!

Hälsar och vinkar
Camilla