Jag är deppad
Jag är ful
Ingen vill vara med mig
Vad är meningen med livet?
Varfö somnar jag gråtandes?
Var är mina vänner?
Jag skär mig själv
Mina armar är full av ärr
Jag är FET
Sån är jag!
Kommer antaglingen få samma svar som alla andra depppersoner som skriver hit.
Men detta är allvar! Jag orkar inte mer! självmordstankar snurrar i huvudet varje dag!
OCH SÄG INTE ATT JAG SKA PRATA MED NÅGON!
för det har jag försökt och det funkar ej!
Inget ingen ingen fattar detta! att vakna upp på morgonen och hata sig själv!
Många ungdomar mår dåligt och är deppad!! Men varför jag??!?!
Varför straffar gud mig för detta? Jag är jättetroende men varför mår de som inte är troende bättre än mig då?
Ingen bryr sig längre..
Tror det är bäst om jag bara går och dör! Bara ett mirakel kan hjälpa detta nu! Jag hatar detta liv!! Depressed is just my firstname
Rehabiliteringschef på Psykosociala förbundet rf. Ancha svarar
Rehabiliteringsrådgivare på Psykosociala förbundet rf. Camilla svarar
Hej, experterna Camilla och Ancha hann svara på din fråga först:
Hej!
Vad bra att du tar kontakt! Det är ju det man måste göra när man mår dåligt, våga ta kontakt och prata/skriva med någon! Vi tar dig på allvar, känslorna och tankarna du förmedlar i din text uttrycker klart och tydligt att du mår dåligt och behöver hjälp!
Sakerna som du beskriver att du ”är”, tänker jag att är uttryck för hur du upplever dig själv just nu i ditt illamående, det här behöver inte alls stämma överens med verkligheten, andra människor upplever inte dig på det sättet men just nu då du är såhär nere så upplever du dig själv just så! Då man mår riktigt dåligt och har tankar kring självmord så känner man sig ofta isolerad och ensam och kan uppleva att inget och ingen kan hjälpa eller förstå den psykiska smärta som man upplever.
Din rubrik är ”hjälp mig” och den uttrycker att du vet att du behöver utomstående hjälp att det här inte är något som du klarar på egen hand. Du skriver att du inte vill gå och prata med någon, att det inte hjälper men nu är det bara så att det är det enda som hjälper! Mår man riktigt dåligt och har en massa dåliga tankar om sig själv så behöver man absolut prata med någon (vuxen/professionell), det finns tyvärr ingen ”quick fix” för det här! Du har kanske dåliga erfarenheter av att ha försökt samtala med någon men du får INTE ge upp, det finns en mängd med bra och professionella människor du kan vända dig till och som kan hjälpa dig dels så att du får gå regelbundet i samtal men som också kan hjälpa dig vidare om du t.ex. behöver gå till en psykolog eller läkare!
Tankarna och känslorna du beskriver att du har om dig själv, att du sover dåligt (sömnen är jätteviktig för hälsan) o.s.v. blir inte bättre av att du går och ”ältar” dem för dig själv, du behöver få uttrycka dem högt, vända och vrida på dem tillsammans med någon annan som kan ”vandra” med dig, ge dig feedback och hjälpa dig att se dig själv med andra, nya ögon. Problem känns mer hanterbara när man väl satt ord på dem. Dock är samtalsterapi ett långsiktigt arbete, inget man gör på några träffar! Du måste ge dig själv en chans till att läka och börja må bättre och det tar tid men det går. Du får aldrig ge upp! Precis som du säger så finns det många ungdomar i vårt samhälle idag som mår dåligt så du är INTE ensam, så då du söker hjälp så är det inte någon som tycker att du är konstig eller besvärlig för det, tvärtom så är det så att då du som ung människa söker hjälp så tar du moget ansvar för ditt liv och det är något att vara stolt över!
Sök hjälp och gör det NU hos i första hand Mentalvårdsbyrån där du bor! Närmast i nejden finns nog barn & ungdomsmottagning på: Tfn (06) 786 2355 eller social- & hälsovårdsverkets växel: (06) 786 1111 begär att få en (akut) tid, ofta kan man få tid samma dag! Ifall du inte vill ringa själv så be t.ex. skolkuratorn eller en annan vuxen du litar på att ringa åt dig!
Kan, vill, vågar du prata med dina föräldrar så råder vi dig att göra det. Även om det kan kännas jättesvårt att prata med dem om hur dåligt du mår så skulle det troligen kännas lättare för dig att kunna dela det här med dem och framförallt så skulle de kunna hjälpa och stöda dig! Det vi vill förmedla till dig är att det finns hjälp att få, depression går att behandla och självmordstankar förändrar sig över tid men du måste ge olika behandlingsalternativ en chans. Livet kan bli bättre!
Varma hälsningar, Camilla & Ancha
2 Kommentarer
:) 16/01/2014 4:26pm (10 år sen)
Hej, vet inte om du kommer se detta men hoppas verkligen det.
Skrev en kommentar förut och den försvann på något sätt så tänkte skriva om den.
Jag känner igen mig i allt du skriver, och för några veckor sedan var jag lika undrande ang livet och försökte hitta en mening och ville verkligen begå självmord. Brukade tänka på självmord hela tiden för det kändes så skönt att få bara ge upp.
Jag skar mig också men har inte gjort det på ett tag nu.
Jag vet att det är sjukt jobbigt att vakna varje dag och att livet bara börjar om, och om. Det tar aldrig slut och det gör allting så svårt.
Jag undrade också varför Gud straffade mig, jag undrade varför hela universum straffade mig. Jag hade först växt upp med två föräldrar där den enda blev slagen och tillslut valde att dricka, sedan blev både jag och mitt syskon slagna. Sedan bedrog min pappa min mamma och vilket gjorde att hon drack ännu mer. Sedan efter flera år så flyttade han äntligen ut. Men min mamma var densamma och fortsatte dricka. Sedan så fort jag var med klasskamrater eller åkte till pappa så kom jag alltid hem för att se henne full. Hon var så elak, hon bråkade med mig hela tiden. Jag behövde inte göra något för att hon skulle bli sur, hon blev det ändå.
Jag har iaf blivit kallad för horunge och värdelös, av min mamma, när hon var nykter bad hon mig gå och hänga mig (förra året). Min pappa tog också väldigt lättsamt på döden och tyckte att jag kunde gå och dö. Min mamma hade pratat med honom ang min sociala fobi och försökte få honom att förstå att det typ var en sjukdom eller något och då sa han att om jag var så sjuk så kunde jag gå och dö (också förra året).
Det sjuka var att under de perioderna så var båda mina föräldrar medvetna om att jag skar mig och att jag hade skrivit självmordsbrev. Min BUP-kontakt sa att hon var tvungen att meddela dem och det var okej för mig eftersom jag tyckte att det vore bra att dem åtminstone visste det så att jag kunde ge dem en sista chans.
Men dem tog inte den chansen uppenbarligen.
I början av 2013 kastade jag mina självmordsbrev och hade tänkt låta livet bli bra. Det blev det inte, jag höll mig en-två veckor innan jag började skära mig igen. Sedan sa jag till mamma att jag skulle skära mig två gånger varje gång jag misstänkte att hon hade druckit, och fyra varje gång jag hade bevis. Hade aldrig bevis för hon gömde det så bra men hon var bevis nog. Så jag fortsatte skära mig på grund av henne. Jag inser hur fel det är nu.
Jag ville så gärna begå självmord men jag tänkte leva för min bror för det kändes inte rättvist att begå självmord och göra honom ledsen och låta hans liv bli förstörd på grund av mig.
Jag har iaf insett nu att jag behöver inte leva för någons skull. Jag ska leva och det är för min egen skull.
Det borde du också göra.
Begår du självmord så är det ditt liv som försvinner, ingen annans. Ditt liv är viktigt! Du är viktig!
Gud straffar dig inte, inte mig heller. Se dem som något bra istället.
Du kan alltid ta dig ur detta och när du väl gör det så kommer du besitta kunskap som ingen annan har. Du kommer veta hur tufft livet kan vara och hur tufft det har varit, du kommer kunna fatta bra val efter allt du varit med om. Du har tänkt igenom livet och på ett sätt insett att det är betydelselöst och att det saknar mening.
Och det är sant att livet saknar mening, ingen föds med en mening. De flesta som föds blir någon annans mening. Men du får hitta din egen mening, samma gäller mig och alla andra människor.
De flesta tänker inte så långt, dem lever bara och har aldrig fått uppleva hur sorgligt det kan vara att finnas.
Du kan hitta din mening, få ett bra liv och bli lycklig.
Det är aldrig försent, absolut inte när du är tonåring (antar jag, jag är). Det kan kännas som det men det är det inte.
Du kan välja att be om hjälp, det går enklast om du har någon som kan backa upp dig. Jag har insett att folk bryr sig om mig och att jag kan vända mig till väldigt många. Du kan vända dig till BUP, skolkuratorn, skolsköterskan och möjligtvis någon familjemedlem? :)
Se det inte som ett straff, se det som att du har fått lära dig något som många kommer vara blinda för resten av livet.
Det är hemskt att lära sig sånt speciellt när man inte är vuxen eller har någon som stödjer en.
Men jag är ändå tacksam över både det bra och dåliga. Jag kommer inte spendera resten av mitt liv genom att vara ignorant, en lögnare, elak eller en fegis. Jag känner många som kommer göra det, dem har aldrig fått uppleva så dåliga saker och det gör dem blinda för den riktiga verkligheten.
Du kanske fick lära dig allt det här så att du kan hjälpa andra med det du lärt dig? Jag sitter här och skriver om en lång text för jag vet hur jobbigt du har det och förvirrad du är just nu. Jag vill hjälpa dig för jag vet hur du känner dig.
Se det som att Gud lät dig få de tuffa uppgifterna för du är en av de som är tillräckligt starka för att klara av det. Du är uppenbarligen stark eftersom du istället för att begå självmord, vände dig till decibel. Kan inte ens beskriva hur mycket styrka det krävs. Du vill må bra, det märks och du förtjänar det.
Du måste bara minnas att oavsett vad som händer och hur dåligt grejer kan gå, att du lever för din egen skull.
Det är något du är skyldig till dig själv. Att ge upp, är att ge upp och då kan du aldrig mer komma tillbaka och avsluta det du påbörjat. Du har chansen att förändra allting till det bättre. Att begå självmord är det största brottet att begå mot sig själv för då slänger man bort allt hopp om ett bättre liv.
Tänk igenom de grejer som gör ditt liv jobbigt men som kan vändas till något bra. För mig gäller det bara att få bra betyg så kommer jag kunna lyckas komma in på ett bra gymnasium, bra universitet och få ett bra jobb och då kan jag slippa alla människor som försökt förstöra för mig så mycket. Det jag ska göra nu är att plugga ikapp i alla ämnen för att lyckas med mitt slutgiltige mål - att må bra - :).
Jag hoppas att det går bra för dig och jag hoppas att min kommentar var hjälpsam, mitt första var bättre men minns inte den ordagrant.
Om du vill ha råd eller prata med mig igen så är det bara att skriva en till fråga med en liknande rubrik så kommer jag att se den och kommentera.
Kram :)<3<3
hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Sanna 17/01/2014 9:04am (10 år sen)
Hej till dig som skrev kommentaren med signaturen :)
ÅÅååååååååååå.... Nu sitter vi med tårarna trillande och har ont i hjärtat för allt du har varit med om. Samtidigt är vi otroligt lyckliga över att du vände ditt liv till det bättre - och så väldigt stolta över dig! Och så lyckliga över all livsvisdom du fick i och med allt det tunga du gick igenom. Det är helt otroligt att du är så ung - de allra flesta samlar inte på sig så där mycket livsvisdom under ett helt långt liv! Men precis som du skriver, så ger sådana där erfarenheter och att komma sig igenom dem en enorm själslig styrka, vilket kommer att vara väldigt värdefullt för resten av ditt liv.
Och kanske för andra! Precis som du säkert hjälper den här tjejen nu genom att dela med dig av allt du gått igenom, så kunde du kanske hjälpa fler? Kanske det är en större mening med livet, att en person genom sina tunga erfarenheter kan hjälpa många fler genom deras tunga tider? Många av de allra bästa stödpersonerna är just sådana som själva behövde stöd en gång i livet - andra kan nog knappast fatta hur viktig hjälpen kan vara och hur mycket den kan förändra livet! Vi önskar att alla som mår dåligt tog emot hjälp som du gjorde och hoppas de läser din kommentar och tar till sig av allt du skrev! Och SER hur stor roll det spelar att öppna sig och berätta för någon! Vi är så väldigt, väldigt stolta över dig och så ofantligt glada över att du mår bättre! Du är värd ett fantastiskt liv - och vi gissar att du också kommer att njuta av det och uppskatta det mycket mer än de som tar det mesta för givet! Det i sig är livskvalitet om något!
Fortsätt ändå ta emot hjälp och stöd och fortsätt behandla allt det som hänt dig inom dig, för livet är en process och i varje nytt skede måste man anpassa det nya till det man redan gått igenom - och Livet är inte heller tänkt att man ska klara av alldeles själv. Mänskligheten är nog uttänkt så att alla ska ha en hand att hålla och att vi tillsammans ska ta oss genom livet!
En gigantiskt stor kram åt dig, ":)", och en lika stor kram till dig som skrev frågan! Vi tänker på er båda och önskar er allt gott <3 <3 <3
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar