HSP?

Hej!

Vi har skickat din fråga till två av våra experter, som är splitternya i Decibel-gänget, Ancha och Camilla. De jobbar dagligen med olika typer av psykiska problem, så de ska svara åt dig så fort de bara hinner :)

Hälsar ungdomsinforamtören Liselott

Hej,

Du funderar på vad en hög sensitiv personlighet är, skall försöka förklara det åt dig, så här är det:

Alla människor är olika på ett eller annat sätt, vissa mer eller mindre känsliga. Det pratas om att ca 20% av oss är mera känsliga och gör att vi reagerar på saker som finns omkring oss på ett kraftigare sätt. Att ha högkänslig personlighet är ett personlighetsdrag hos oss människor. Till personlighetsdrag räknas tex. humor, blyghet, utåtriktad mm. Ofta hör man i vardagen när folk säger tex. ” ja hon var så sprallig eller blyg av sig” . Att ha hög sensitiv personlighet betyder inte att man är svag på nått sätt eller dålig eller sjuk. Vissa människor föds helt enkelt med olika ”känsliga” nervsystem, vilket betyder att man tar in fler intryck och tänker mer över dem än andra gör. Kanske du upplever en känsla av att du är annorlunda för att du gråter lättare, tänker djupare, berörs mer av ”små saker”, men nu då du vet varför och vad det beror på och kan bli medveten om dina unika personlighetsdrag, så kan du bli ”du” med dem. Det är helt normalt vet du, inget konstigt på nått sätt.

Och det är definitivt inget negativt eller dåligt med det och man behöver inte skämmas över att vara mera känslig än andra! Själv har jag alltid gråtit krokodiltårar när jag sett på film, minns att jag tyckte det var jätte pinsamt då jag var i din ålder. Men nu när jag är vuxen så har jag lärt mig att jag är en människa som är väldigt sensitiv av mig och har i stället satt en packe pappersnäsdukar i väskan och tar fram dem då jag behöver. Till min personlighet hör också en empatisk ”överkänslighet” gällande, att känna med andra och det har även för mig många gånger gjort att det känts jätte jobbigt. För när jag hört människor berätta om jobbiga saker så har det gjort jätte ont och jag har länge, länge funderat över saken. Idag känns hela saken naturlig för mig, mycket beroende på att självkänslan ökat med åldern. Jag har lärt mig att det är ok att vara så, för det är en av mina personlighetsdrag som jag idag är ”du” med och det är en viktigt grej hos mig som jag är stolt över.

Du nämner att du får dåligt samvete ofta och är rädd att du sårat någon. Bakom det där dåliga samvetet gömmer sig ofta skam och skuldkänslor som kommer krypande. Men har du tänk att när du känner dessa starka känslor att nästa gång du träffar kompisen stannar upp och frågar helt enkelt att sårade jag dig när jag sa såhär? Då får du ju ditt svar och då kan ni reda ut det.

Rädslor, kan vara väldigt starka i olika sammanhang och kan kännas jätte jobbigt. Rädslan kommer ju fram för att varna oss att fara är på gång. Men försök att känna efter varifrån rädslan kommer? Från nått du tidigare varit med om? Är det nått som du kan bli utsatt för på nytt? Red ut dina rädslor, bli du med dem. Rädslorna är ju en del av oron och som lätt sätter sig i kroppen. Så att tex. dela dina rädslor med någon våga prata om dom, eller ta dig en promenad och låt kroppen lite jobba bort dina rädslor. Du nämner även att du ibland upplever att du har fobier för saker. Fobier handlar ju om när rädslan blir så stark att man får ångest och den är återkommande och man bara gör allt för att komma ur den.

Vad gäller självkänslan, den är viktigt för oss människor. Självkänslan handlar ju om de tankar vi har om oss själva, hur nöjda, stolta och accepterande vi är. Som du själv nämnde så får du sällan dåliga kommentarer från andra. På det sättet så hjälper det att bygga upp ditt självförtroende, det handlar om vad andra tycker om dig. Man kan öva upp att lära sig tycka om sig själv, stärka sin självkänsla. Här finns en ur enkel övning; ställ dig framför spegeln och säg åt dig själv, din spegelbild. Jag älskar dig, jag är värdefull. Pröva och öva att göra det tio gånger om dagen. Ja det kan kännas löjligt först, men det är ett steg mot rätt håll.

Men vet du vad, det som du nu frågat om och hoppeligen jag kunnat ge svar på åt dig, så tycker jag att du inte skall behöva gå omkring ensam och grubbla över detta. Ta hjälp, då blir det så mycket lättare när man kan dela med sig av sina tankar. Det är nått man jätte bra kan jobba bort tex. rädslor, oro, låg självkänsla.

Säkert finns det på din skola också en skolkurator, skulle rekommendera att du går och prata med henne, så kan ni tillsammans lite kartlägga detta du nämner och tillsammans gå igenom dessa grejer. Det brukar oftast hjälpa när man pratar och säger öppet om dessa saker åt någon annan, jätte bra att prata med en vuxen förstås. Då kan du få hjälp med att sätta ord på dina tankar och känslor. Tillsammans kan ni då reda ut om du går omkring och bär på andras känslor, för det skall man inte behöva göra, utan istället reda ut vart dessa känslor hör hemma. Sen är det jätte bra att öva upp sina egna gränser och på detta sätt finna ditt egenvärde. Öva upp din närvaro, att vara här och nu. Viktigt är att du får hjälp med att komma i kontakt med alla dina känslor, så att du får balans mellan tankar och känslor. När du har balans mellan dej och andra, kan sätta ord på dina egna tankar så kommer du att inse att det är en gåva.

Och viktigaste av allt, kom ihåg du är den du är, du är bra så som du är!

Ann-Charlott och Camilla