Kompis problem

Hej Behöverhjälpnu!!!

Äschdå vilken knepig situation. Och inte speciellt ovanlig heller. För se, under livet så kommer vi alla nu som då att hitta nya kompisar för ett tag. Eller som i ert fall nu, folk som vi träffar som vi börjar umgås med, men som det förr eller senare visar sig att vi egentligen inte kommer överens med så bra, inte riktigt passar ihop med, inte blir så tajt med som vi trodde först eller som inte var sådana som vi föreställde oss i början. Kanske kunde man jämföra det lite med kärlek? Att man först träffar någon som man fattar tycke för, men när man verkligen lär känna den människan eller har varit ihop en stund, så är han inte alls så fantastisk som han kändes i början. Vilket gör att de flesta av oss kommer att "testa på" ett flertal kärlekar och förhållanden innan vi faktiskt fastnar för någon på allvar.

Men HUR man sedan ska avsluta vänskapsrelationen när man konstaterat att man inte vill fortsätta med den? Tja, man kan ju inte göra slut i alla fall, som i ett kärleksförhållande. Kanske finns det inte heller något perfekt sätt för alla inblandade, och det är väl därför som många "ex-kompisar" ger en en dålig smak i munnen när man minns dem i efterhand, för att det inte slutade så vackert. Men klart att man kan - och SKA - göra sitt bästa för att inte dumpa vare sig pokvän eller kompis på ett fult och elakt vis. Så att springa undan och gömma sig för någon och vara småelak mot någon var nog inte speciellt snällt, det vet ni nog. Bara för att man inte vill hänga med en viss person och stör sig på henne är det ingen ursäkt för att själv vara bitchig. Nå, även vuxna är det ändå emellanåt, det är inte alls ovanligt att damer undviker varandra på stan och liknande...De vuxna vet nog också att de gör fel enligt samhällets regler, men är kanske för egoistiska för att bry sig om vad det gör med känslorna hos den de dissar. Och så har det tyvärr blivit lite av ett allmänt använt knep. Det kanske funkar när det handlar om bekanta som man ser på stan sedan när man är vuxen, men inte när man ska se personen ifråga varje dag i skolan.

Problemet är ju att det inte finns något riktigt snällt sätt att låta någon förstå att deras sällskap är oönskat eller till och med irriterande. Men ändå är det kanske samtidigt allas vårt ansvar att lite "uppfostra" varandra genom hela livet. Säga till på ett snällt sätt när någon inte beter sig okej eller inte följer de underförstådda, överenskommna sociala reglerna i samhället. Men i tonåren speciellt, så är folk dels väldigt känsliga för minsta lilla avvisande och tar det lätt väldigt personligt så att det fräter på självkänslan, dels så är ju INGEN riktigt något socialt och emotionellt geni. Vi måste ju alla LÄRA oss hur man ska umgås med folk, och även om vi börjar öva på de lärdomarna redan i sandlådan i dagis, så är ingen av oss "färdiglärda" - inte ens som vuxna. Men har man inställningen att man alltid kan bli "en bättre människa" så vet man att även om man gör fel eller dumt en gång, så betyder det inte att man måste göra likadant nästa gång. Vi kan alla bli bättre på sociala relationer.

Så vårt förslag är faktiskt att ni pratar med den här tjejen. Jo, vi vet att det är obehagligt och jobbigt att ta upp det här med henne, men det är det schyssta att göra, både för er och för hennes skull. Att ni går omkring med dåligt samvete, har tusen "ursäkter" till varför ni inte behöver hänga med henne snurrande i skallen och försöker undvika henne under hela högstadiet är nog mycket värre ändå. Sätt er ner med henne när ingen annan kan se eller höra (och varifrån hon kan gå bort om hon känner att hon behöver) och förklara så vänligt ni kan att det finns vissa saker i hennes beteende som drar er mothårs, som får er irriterade. Och att irritationen får er att försöka undvika henne. Var inte alls anklagande! Säg inte saker i stil med "Du är alltid så bitchig", för både ordet "alltid" och "bitchig" är så negativt laddade och så himla jobbiga att höra. Då blir hon bara på defensiven och försöker förklara sig, blir oerhört sårad eller attackerar er tillbaka. Och hon är ju inte varit bitchig i varendaste mening hon sagt heller. Och ni har inte heller varit några änglar.

Poängen är att ta upp olika saker hon sagt/gjort och framförallt hur ni reagerade på det, hur det fick er att känna er och varför ni sedan gjorde som ni gjorde. Förklara. Poängen ska inte vara att ni ska slippa henne för alltid - för hon är åtminstone värd en ärlig chans efter att ni så snällt ni bara kan har påpekat vad det är som ni stört er på - och inte att såra henne och få henne att ångra alla fel hon gjort. Poängen är alltså att hon ska få lite tips på hur hon kan bli en bättre människa - och ni också samtidigt. För tänk om någon skulle springa undan er, då skulle ni nog tänka "Men vad har jag gjort för fel, varför tycker de inte om mig?????". Tänk om de som springer undan istället skulle säga att vi reagerade på den och den saken du gjorde, och hur skulle det vara om du gjorde så och så istället?

Försök i alla fall. Alla är värda en andra chans och ingen är värd att dissas utan förklaring. På det här viset blir ni säkert alla bättre vänner. Eventuellt inte för varandra, men som personlig egenskap åtminstone.

Hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Sanna