Maten smakar inte

13.01.2014
hej! Det är så att jag får ångest då jag äter framför folk.Inte alltid då men ofta. Då brukar jag bli röd i ansiktet och det känns som att alla stirrar på mig och undrar varför jag blir det. Jag blir lätt röd i ansiktet men jag brukar inte bry mig, det är bara då jag äter som det känns hemskt. Men det är inte så att jag tycker att jag är fet eller något, tvärtom skulle jag gärna gå upp några kilon. Men det är som att jag inte tycker om mat lika mycket mera. Det känns som att jag äter för att jag måste. Vad kan jag göra?

Ungdomsinformatörerna Liselott och Lena svarar

14.01.2014

Hej vännen!

Nej stopp stopp stopp!!! Nu låter det som att du håller på att haka upp dig totalt på en enda detalj och få komplex/noja för något! Och komplex kan vara farliga, eftersom de i värsta fall liksom kan färga av sig på hela livet och bli en ond spiral neråt. Man kanske börjar ställa och styra hela livet för att slippa undan komplexet. Som du nu, kanske du till slut börjar undvika helt att äta tillsammans med folk och väljer bort situationer där du tror att ätande kommer att ingå - och så missar du en massa trevliga upplevelser. Eller som du nu, att komplexet/nojan färgar av sig så att du inte tycker om mat mera och äter bara för att du måste. I riktigt värsta fall så urartar de här tankarna, som började med att rodna, i en slags ätstörning där själva maten blir objektet för allt det jobbiga. Så snälla, försök att stoppa den här onda spiralen NU!

Komplex kan uppstå från de mest oskyldiga små saker, eller från saker som man förr varit helt okej med, men så händer något en viss gång, eller så börjar man annars bara tänka mer och mer och MER på just det och så blir det till slut ett problem! "Håxar" man sig i tid, så går det absolut att stoppa spiralen och börja tänka "normalt" igen. Att bli medveten om de egna tankarna och reaktionerna är första steget. Sätter man sedan ens bara en tiondel lika mycket tankekraft och energi (som man använde på att "tänka ner sig själv") på att vända spiralen uppåt igen, så går det ofta bra. Det kan löna sig att få lite hjälp, tex av en skolkurator med utbildning i kognitiv beteendeterapi. Den sortens psykologiska metoder går just ut på att förändra tankarna till det bättre och ta reda på var det började och varför och sedan bryta mönstret och hitta bättre mönster istället. Så gå gärna och prata med din skolas kurator, det går desto lättare bara man får lite hjälp och stöd!

Stooooor kraaaam, hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Lena

Kommentarer

Inga har kommenterat på denna sida ännu

Ställ en egen fråga

Skriv kommentar

OBS! Ställ din fråga vid Våga fråga.

Känner mig konstant stressad och har ångest vet typ inte varför det kan ha att göra med all press och prov i skolan och att jag vill se ut på ett visst sätt hur blir jag mindre stressad?
Läs mera

Jag tror ja e deprimerad. Jag hatar folk som slänger runt ordet depression som att det är bara något så där men jag tror jag har hamnat ner i ett hål. Varje kväll gråter jag mig till söms på dagarna s...
Läs mera

Hej fina decibel! Jag har skrivit frågor hit förut och de två senaste svarade Kix på, vill rikta ett jättejättetack till dig, också för att du delat med dig av personliga erfarenheter av att t.ex. vil...
Läs mera

Ångest beskrivs ofta som katastroftankar, alltså att en person konstant oroar sig över vardagliga saker eller att man tror att något hemskt ska hända. Min ångest är (eller kanske snarare känns) nästan...
Läs mera