Nere

Hej Deppson!

Hoppas det känns bättre idag - det brukar ju komma sämre dagar och bättre dagar, även när det överlag känns jobbigt och tungt. För jo, det gör det för oss alla nu som då, men det kan vara stört omöjligt att komma ihåg det när man är mitt i det. Jobbigheter brukar dessutom kännas mycket större när de är fler på en gång, liksom hela livet färgas grått och regnigt och det jobbiga sprider sig till allt fler områden i livet. Ju mer man tänker på dem desto värre känns de och dessutom slukar de lusten att ens försöka pigga upp sig själv.

Vi har några råd åt dig bland annat på basen av vad våra kuratorer, psykologer osv gett som svar på tidigare liknande frågor:

Ofta hjälper det en hel del att liksom ta en mental paus från de dystra tankarna. Det är tungt att hela tiden känna sig hopplös, nerstämd, misslyckad, irriterad osv så ibland kan själen behöva få vila en stund och hjärnan tänka på annat. Så gör något där du faktiskt inte behöver tänka ett dugg. Där du tex lever dig in i någon annans värld ett tag. Vet du, något så fånigt som att se en romantisk komedi kan faktiskt hjälpa. Att se film hjälper inte om det är en actionrulle där de mest har sura miner, världen håller på att gå under osv, detsamma gäller datorspel och liknande där man skjuter, dödar osv. Av en romantisk komedi är det faktiskt rätt svårt att inte smittas av optimismen en stund och må lite bättre av det lyckliga slutet. Nä, var inte så pessimistisk eller macho nu, pröva med an open mind!Se åtminstone en komedi eller roliga klipp på Toutube eller läs en bra bok - vadsomhelst där du inte ältar dina egna problem hela tiden.

Det finns en massa annat sådant också som kan få dig att tänka på annat en stund, typ att fara och bowla med kompisarna (bara du INTE gräver ner dig i självföraktet när det inte blir strike), bada bastu, spela Monopol - vadsomhelst så länge du inte tänker en endaste gång på dig själv och dina problem under tiden. Att röra på sig ger dubbel effekt, eftersom det sätter igång kroppens egna njutnings- och belöningshormoner (endorfiner mm) så att du fysiskt känner dig bättre, piggare, starkare. Skratt ger också endorfiner! Vem vet, kanske en match mot en boxningssäck skulle vara ett bra sätt att få ur dig lite irritation? Efteråt har du lite mer energi och kan förhoppningsvis se någon silverkant på molnen, ljus i tunneln eller skapar en plan för hur du ska lösa - eller helt enkelt skippa - något av problemen. Börja nysta i en tråd åtminstone. Försök också att göra mera av det du tycker om och som du kan. Försök att fylla på trivsel-och-må-bra-kontot - lite som att äta för att orka bättre. Gör gärna sådana saker som du en gång i tiden tyckte att var roliga och försök slappna av och inte tänka så pass mycket att du kan njuta av dem. Se också till att alla dina fysiska grundbehov är fyllda: ät ordentligt, sov minst 8 timmar osv. För ibland glömmer man helt enkelt att man blir surare och gnälligare när man är hungrig eller har sovit för lite. Och blir man surare och gnälligare av det så känns ju såklart genast alla problem i livet tuuusen gånger större!

Sedan skulle det garanterat vara till stor hjälp att du pratade med någon. Det var bra att du pratade med din mamma, men det kan ibland vara skönare att tala med någon som inte känner en eller har förutfattade meningar eller egna mål med konversationen. Har du prövat med skolkuratorn? Det finns massor av andra som man också kan få ösa ur sig sina problem åt, som kan lyssna, stöda och ge vettiga råd. Tex en ungdomsledare/fritidsledare, favoritläraren, en kompis farsa, fotistränaren... Det gäller bara för dig att få upp ögonen för den här människan och ta dig i kragen så pass mycket att du öppnar munnen. Den människan kan inte mirakulöst lösa alla dina problem, men världen kan kännas mindre tung när man får dela med sig av och sätta ord på det tunga. Och ofta har till och med den mest alldagliga rörmokare (tex kompisens farsa då) en maaassa livserfarenhet och smarta råd om man ger honom tid att berätta.

Och vet du, han har faktiskt en poäng om han sedan tex säger att "ja precis så där kände jag mig också när jag var tonåring". För det första så vet han med säkerhet att det tunga kommer att gå över. För det andra vet han att det är normalt och förhoppningsvis känner du att du inte är ensam om att uppleva det så här. För ja, delvis har din morsa rätt i att det är mycket tonårshormoner som påverkar humöret (de brukar vara en delorsak när man säger att vissa unga lider av "Teenage Angst") men det är också det att just tonårstiden är så himla intensiv och det händer så himla mycket och man har så himla många krav på sig själv och ja, det ÄR nog den jobbigaste tiden i livet. Vem som helst kan ha fullt sjå med att genomleva den tiden.

Som slutord därför: Vi tycker inte att uttrycket "Life sucks and then you die" stämmer det minsta. Däremot är "Teenage sucks and then you grow up" både sant och tröstande. Snart har du kontroll på allt igen!

Hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Lena