Hon förstår inte att jag faktiskt inte klarar det. Brukar gå till en psykolog osv men träffar inte henne tillräckligt ofta. När jag får ett problem så ser jag självmord som lösningen på allt. Kan ni komma med ett annat förslag? Vill verkligen inte gå till skolan och vill bara slippa denna vecka sedan kommer jag gå till skolan varje dag. Min kompis är nästan aldrig är sjuk, just därför så kommer jag gå till skolan när hon kommer tillbaka. Snälla kom med ett bra förslag på hur jag ska slippa skolan. Kan inte prata med mina föräldrar för jag vet att mamma inte kommer låta mig slippa den och pappa är mycket strängare. Trots att dem vet att jag skärt mig och tänkt på självmord så bryr dem sig inte. Så vad ska jag göra?
Anonym
Hej!
Voj stackarn vad vi lider med dig! Jag har skickat din fråga vidare till våra experter (psykologen Jenny och kuratorn Pia), så du måste tyvärr vänta ännu en stund på svar. Jag postar svaret här så fort jag får det! Hoppas de har råd som kan hjälpa dig vidare!
Vad härligt att du har en vän som stöder och hjälper dig, för det är ju inte rätt att du blir behandlad på det där sättet! :( Nu är ju veckan redan halvvägs, så försök orka ännu två dagar utan din kompis.
Vi återkommer och tills vidare skickar vi en stoooooor tröstekram till dig, kämpa på!
Hälsar ungdomsinformatören Lena
Här kommer experternas svar:
Hej på dej!
Nu när du får detta svar så är troligen din bästa kompis redan tillbaka på skolan och det kanske redan känns bättre för dej hoppas vi. Ändå så har du så mycket annat också i ditt brev som vi gärna vill fundera över.
Du har en fin inställning att alltid försöka gå till skolan även om det tar emot. Du vet att du lämnar efter och sen har du dina kompisar där. Viktigt att komma ihåg att du går i skolan för din egen framtids skull inte för nån annans.
Men sen skriver du att det finns flera som beter sig dåligt mot dej. Du skriver att de behandlar dej som skit och att du måste ta emot det. Dethär är ingen trevlig situation och säkert tung för dej att vara i. Det tyder på att du ändå är ganska stark; som orkar gå till skolan fastän det under en lång tid varit jobbigt. Du skriver att du har social fobi.. så kan det kanske vara, men i våra öron låter din situation mera som att du är utsatt för mobbning och utfrysning.. kanske sociala fobin kommit av situationen?
Vi tycker inte att man nånsin ska behöva ta emot skit och det är faktiskt din rättighet att få känna dej trygg och att få trivas i skolan. Eftersom tydligen det inte hjälpt fastän lärarna pratat med de som behandlar dej dåligt så har de inte gjort tillräckligt.
Finns det i din skola någon annan, tex en skolkurator, som du kunde berätta för hur du har det? För det känns så, att det måste hända nåt på din skola för att få slut på trakasserierna. Det är inte ditt fel och du behöver hjälp av vuxna att reda upp situationen.
Bra att du redan har en psykologkontakt. Säg åt din psykolog att du behöver träffa henne oftare. Försök vara så tydlig du kan med vad som är problemet. Kanske din psykolog skulle kunna kontakta skolan och förklara för dem där hur svårt du verkligen har det i skolan? Ibland kan det vara lättare om en vuxen du litar på pratar för dej.
Vi förstår dina föräldrar också, som inte vill låta dej vara hemma för skolan. Dina föräldrar har ju lite mer livserfarenhet och de vet att inget i det långa loppet blir bättre av att bli hemma . Precis som du själv skriver- du blir efter med skolarbetet och får det ännu jobbigare med att återvända till skolan. Försök igen att prata med mamma och pappa. Förklara igen vad som är problemet. kanske psykologen också kan ringa hem till dina föräldrar och förklara hur jobbigt det faktiskt är för dej om du själv tycker att du inte får fram ditt budskap till dem.
Du skriver också om självdestruktivitet, alltså att du skurit dej och haft tankar på självmord. Dehär tankarna är ju ett uttryck för att du mår dåligt och har det jobbigt men det betyder ju inte att du ska agera på dem. Många i din ålder har självskadetankar för att de saknar andra sätt att hantera sina känslor och tankar på. Men du har ju flera sätt- som att prata om dem med psykologen, kompisen, föräldrarna. Kom ihåg att det alltid finns andra lösningar än att ta sitt liv. Du verkar ändå ha livlust- annars skulle du inte be om hjälp!
Stort lycka till!
Pia & Jenny
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar