..

Hej!

Vår egen Susanna (samtalsterapeut och utvecklingspsykolog som jobbar 1 dag/vecka på Decibel) ska ta och besvara din fråga så fort hon hinner :)

Hälsar ungdomsinformatören Liselott

Hej,
Här kommer mitt svar till dig:)

Många gånger kan det vara bra att påminna sig om att andra människors reaktioner och beteenden handlar mer om dem själva än vad det handlar om dig. T.ex. så att när din mamma ”knarar och ropar och missuppfatar” så är det inte du som är problemet utan hon själv. Men visst, det är ju både jobbigt och ledsamt att se hur en människa som står en nära förändras och har det jobbigt i sitt liv, med sig själv. Du skriver att ”ho har myki rej från förr” och då är det ju bara den där sista droppen som behövs för att allt exploderar. Det kan du kanske känna igen själv också?

Men som sagt, det är inte du som ska bära hennes problem. Så vad kan du göra? Fortsätta prata med henne och berätta hur du upplever situationen. Stå kvar vid din åsikt, att det inte är eller känns ok att hon låter sin frustration gå ut över er andra i familjen. Ett bra tips när man ska prata med någon om ”svåra saker” är att alltid försöka att själva prata i ”jag-form”, alltså att inte börja med (eller ens fortsätta med) att säga att ”du är si och så, du gör alltid si och så” utan att istället försöka få fram exakt hur du – alltså JAG – upplever det hela. Vad du ser och hur det känns för dig. Vad du önskar att skulle vara annorlunda. Alltså att inte ta med tolkningar i det man säger utan att hela tiden hålla sig till rena observationer och sina egna känslor och behov. Då brukar den mest ”taggade” slappna av, eftersom det inte upplevs som kritik då man komminucerar på det sättet. För är man stressad och har många problem så är man också för det mesta superkänslig för kritik.

Eftersom det verkar som om att det inte går så bra att prata så kunde det funka med att skriva ett brev till henne också, där du verkligen kunde i lugn och ro få berätta hur det känns för dig just nu. Ärlig och rak kommunikation funkar allra bäst i de flesta situationer och jag är helt säker på att den ”bästa mamm åv all” finns där någonstans ännu. Bara hon får en chans att komma ikapp sig själv, bara du orkar stå kvar och vänta på det och bara ni hittar ett sätt att kommunicera med varandra som funkar för er båda:)

Många kramar!
H.Susanna