Rädsla för att "prata" inför klassen etc

23.02.2015
Hejsan decibel,

Jag undrar hur jag ska våga prata inför klassen osv, eller våga och våga hur jag överhuvudtaget "kan" prata inför klassen.. Varje gång jag ska säga/läsa något, det kan vara tex baraen mening, så börjar mitt hjärta slå skiit fort (får hjärtklappning), blir yr och darrar på rösten, jag kan inte andas heller, det låter jätte konstigt när jag läser! Det tar ett tag också efter tills jag kan börja andas normalt, är detta normalt i min ålder? Hur kommer jag över min "rädsla", ps. Vill också säga att det kan bli såhär i stora folkmassor också. Anonym
Liselott klippt

Ungdomsinformatören Liselott svarar

02.03.2015

Hej Anonym!

Att våga prata inför folk är nog något de flesta av oss kämpar med. Även när man länge exempelvis föreläst för hundratals personer i stora salar eller uppträtt för tusentals på konserter, så fladdrar nog fjärilarna i magen före och den första meningen blir lite darrig. Men som med det allra mesta i livet så handlar det om övning och att göra något så många gånger att man bliv van med det. Gör man något pirrigt väldigt sällan, så blir man ju inte van, bekväm och trygg till mods med det, utan det fortsätter att kännas ovant och nervöst. Det är lätt hänt att man börjar dra sig för att göra det, tex tala inför folk, eftersom det känns jobbigt och kräver en ansträngning - vilket det ju gör innan man blir van med det. Människor gör inte gärna saker som känns tungt.

Det är också lätt hänt att man börjar fokusera på allt som kan gå fel, på hur pinsamt det var förra gången man stammade, på oron för att man ska börja darra på rösten eller glömma vad man skulle säga... Den egna hjärnan är ens egen värsta fiende, för oftast är det just oron som sätter krokben för oss. Många av oss hinner dessutom hacka ner på oss själva mentalt innan vi ens börjat med det vi ska göra, som att tala inför publik. Föreställ dig att läraren skulle stå och säga åt dig strax före du ska öppna munnen att du är värdelös, okunnig och pinsam. Klart att det skulle gå åt pipan då! Så säg nu åtminstone inte sådana saker åt dig själv heller!

Peppa dig själv, uppmuntra dig själv - och efteråt säger du precis de där sakerna åt dig själv som du skulle säga om det var till en kompis. Typ "det gick jättebra, ingen märkte att du rodnade, det är normalt att ha handsvett när man är nervös, alla är ju lika nervösa inför sådant här, du var duktig..." Och minns att det faktiskt inte är det minsta farligt att bli nervös. Det är inte farligt att hjärtat klappar fortare, att man blir yr, att det låter konstigt då man talar osv. Det är inte farligt! Och det kommer att gå om, bara du väntar några sekunder, en halv minut. Ingen har dött än av nervositet inför att tala inför klassen. Så tänk inte på vad andra tycker heller - poängen är ju ändå det du säger, inte hur du säger det.

Men framförallt öva! Öva tyst inför dig själv, ta alla små tillfällen i akt och bli van med att höra din egen röst i olika sammanhang (inte bara med kompisarna och familjen där det känns "tryggt"). Att förbereda sig bra för det man ska säga är också ett bra knep för att bli tryggare. Handlar det tex om att läsa något högt på lektionen, så kan du ju ha skumläst kapitlet före, så att du vet lite vad det kommer att handla om - eller övat lite hemma på att läsa högt för dig själv något. Använd små knep för att lugna ner dig strax före du ska tala, som att andas djupt tre gånger eller blunda och räkna till 10.

Det här är alltså helt normalt för de flesta åldrar men speciellt i tonåren (det är kanske då man bryr sig mest om vad andra ska tycka, så skippar du den tanken slipper du halva problemet). Det blir bättre!

Hälsar ungdomsinformatören Liselott

Kommentarer

Inga har kommenterat på denna sida ännu

Ställ en egen fråga

Skriv kommentar

OBS! Ställ din fråga vid Våga fråga.

Känner mig konstant stressad och har ångest vet typ inte varför det kan ha att göra med all press och prov i skolan och att jag vill se ut på ett visst sätt hur blir jag mindre stressad?
Läs mera

Jag tror ja e deprimerad. Jag hatar folk som slänger runt ordet depression som att det är bara något så där men jag tror jag har hamnat ner i ett hål. Varje kväll gråter jag mig till söms på dagarna s...
Läs mera

Hej fina decibel! Jag har skrivit frågor hit förut och de två senaste svarade Kix på, vill rikta ett jättejättetack till dig, också för att du delat med dig av personliga erfarenheter av att t.ex. vil...
Läs mera

Ångest beskrivs ofta som katastroftankar, alltså att en person konstant oroar sig över vardagliga saker eller att man tror att något hemskt ska hända. Min ångest är (eller kanske snarare känns) nästan...
Läs mera