Sjukdom + hämsk hemma =årkar inte

Hej Sötma!

Förlåt att du fått vänta på svar, det är superbråttom här - men nu ska vi äntligen ta itu med din fråga!

Oj nej vad tråkigt att du mår illa och har sådär jobbigt! Vi kan förstå att det känns tungt och att du är speciellt besviken på att ingen tidigare förstått vad det är du har. Hoppas du nu får rätt vård och att det lättar så småningom på den fronten. Kraaaaam! <3

Det är nog vanligt att föräldrarna bråkar ibland, men om det påverkar hela er familj, lönar det sig nog att ta itu med saken. Du säger att du försökt säga ifrån men att de bara fräser tillbaka och att du därefter skrikit ett svar. Kanske du följande gång kan försöka att säga ifrån sakligt, absolut inte skrika eller höja rösten, utan försök förklara hur deras grälande får dig att må dåligt och hur grälandet påverkar dig. Försök riktigt få fram att grälandet påverkar också dig och att du hoppas att de kunde lära sig att kommunicera på ett annat, trevligare sätt. Det är ju inte bara de två det handlar om, utan du är ju en del av familjen också.

Kanske ni kunde fundera på att gå till en familjerådgivning? De flesta församlingar har familjerådgivning, därifrån kan man få hjälp. Även via kommunen är det möjligt att få tid till familjerådgivning. En idé kunde vara att där fråga om det finns andra former av parterapi de kan rekommendera.

Du kan också börja med att själv gå till skolkuratorn. Vi tror att det skulle hjälpa dig lite att få prata om sakerna som du gått och går igenom, både dina föräldrar och ditt hälsotillstånd. Hon/han är till för att hjälpa och kan hjälpa med din familjesituation och kanske komma med bra råd som kan hjälpa dig att kommunicera med dina föräldrar bättre. När man mår dåligt eller känner sig nere, har problem eller vill få hjälp med något är det bra att vända sig till någon vuxen som har de rätta verktygen till att hjälpa, det är sällan man klarar av sådant här ensam.

Att dina skolkamrater kommenterar över att du inte kan springa är något, som du måste försöka släppa. Om du ältar dig i deras kommentarer kommer du bara att må sämre. Du måste nog bara försöka lugnt förklara att du är sjuk och det är inget du själv kan påverka. Och att du nog gärna skulle springa och hoppa om du bara kunde. Det kommer alltid att finnas de som kommenterar och som inte förstår hur du mår, men du får inte låta dem bestämma över hur du mår.

Att du är kär just i en sportig kille betyder inte att du måste vara sportig också! Man blir inte kär i något den andra kan göra, det är nog personen som man faller för och som har betydelse. Och det är nog sättet och personligheten hos den människan som får en att bli intresserad. En glad och positiv och självsäker människa är nog mycket mera attraktiv och lättare att ta kontakt med en någon som är tvärtom. Så än en gång, försök att inte älta i allt det negativa och tänka för mycket på vad du inte kan göra och går miste om - det hjälper dig inte att må bättre (eller att fånga en killes uppmärksamhet), tvärtom! Även om det kan vara svårt, försök att tänka på sakerna ur en annan synvinkel och inte se det dåliga i allt. Detta kan du jobba på genom att förbättra på din självkänsla och ditt självförtroende - när en människa har en god självkänsla kommer det att stråla utåt också, då kommer saker som att springa i andra hand.

Vi hoppas att det blir bättre så småningom, det är du värd! <3

Hälsar ungdomsinformatörerna Lena och Sanna