Jag mår väldigt bra, jag har det bra i skolan med mina vänner och har världens mest underbara familj här hemma. Jag mår helt enkelt bra, även om många saker i mitt liv inte är som de borde vara. I skolan och den mesta delen av mina dagar är jag på bra humör, osv, men samtidigt mår jag skit. Jag är en väldigt hemlighetsfull person, jag tycker inte om att dela med mig av för mycket, så jag visar aldrig att jag mår dåligt. Inte för vänner, inte för mamma eller någon annan. Jag känner mig väldigt egoistisk om jag nånsin skulle säga till någon att jag faktiskt behöver prata av mig och bara berätta lite om hur jag mår, så att jag kan få ut det. Istället döljer jag den sidan av mig som inte mår bra och försöker fokusera på de bättre sakerna. Men på den senaste tiden har jag gråtit på kvällarna och känt mig ledsen och ensam, så jag börjar sakta inse att jag kanske skulle behöva prata med någon. Inte för att få hjälp, men för att få prata av mig så jag slipper hålla allt detta inom mig.
Problemet blir ju att jag inte tycker om att dela med mig och berätta saker för någon annan, skulle verkligen inte kunna prata med mamma eller skolsköterskan. Kuratorn på vår skola skulle kunna gå, kanske, men hellre en av mina vänner, som är min närmsta vän. Men som sagt jag vill inte bara gå fram och säga att "Jag mår dåligt och behöver få berätta för någon". Tycker det är väldigt själviskt.. Även om jag vet att det är ok.
Den här tjejen som är min närmsta vän, jag vet att hon har flera vänner som är lika nära henne som jag är, så det känns lite som att jag "känner" mer för henne än vad hon gör för mig. Inte att hon inte litar på mig eller så, men för mig är hon otroligt viktig, men jag vet inte om hon känner samma sak för mig. Men oavsett skulle jag kunna prata med henne..
Men hur? Vad ska jag säga? Fråga om hon vill lyssna? Eller om jag skulle gå till kuratorn, ska jag bara knacka på och fråga om hon vill prata med mig? Eftersom alla andra runt omkring mig gör sådär, att när de mår dåligt gör de världens sak av det och visar ALLA att de mår dåligt, så vill jag inte göra så. Känns som om jag skulle sjunka till deras nivå och vara någon sorts Drama Queen.
Förlåt för allt mitt babbel, tror aldrig jag skrivit en mer förvirrande text innan. Men jag behövde verkligen skriva och hade inte tid med att tänka på hur jag skulle formulera mig haha.. Vill iaf. Tacka för svaret jag får, kram!
:)
Ungdomsinformatören André svarar
Hej på dig! :)
Du verkar ha en fin egenskap i att du är rätt osjälvisk och tänker på andra. Men ibland måste man också få vara lite självisk, och tänka på hur man själv mår bäst. Att få prata av sig nu som då är något som alla människor borde göra oavsett ålder och livssituation. Vi är allt för dåliga att göra det i det här landet och jag tycker det är smart av dig att fundera på att få göra det.
Svårigheten att inleda ett samtal av den här typen finns ju förstås alltid. Att öppna samtalet för kuratorn är troligen enklare än att öppna samtalet med kompisen. En skolkurator diskuterar med en otalig mängd ungdomar varje år och därmed kan du nog inte öppna ett samtal med henne på fel sätt. Det spelar ingen roll om du knackar på dörren och ställer en rak fråga till henne, hon fixar det säkert. Vill du gå fram lite försiktigare kan du ju skicka e-post till kuratorn och kolla när det finns lediga tider att komma och prata. Du kan ju som kortast skriva att du känner att du måste få prata av dig lite. Knackar du på dörren kan du bra öppna samtalet med något i stil med: ”Hej, jag skulle vilja prata om några saker med dig”.
Gällande kompisen då. Skulle kanske rekommendera att försöka komma in på ämnet då ni träffas bara ni två. Ni behöver inte bestämma att ni ska träffas för att tala ut. Kanske om ni två hittar på något någon kväll kan du styra in samtalet på sådant som du vill diskutera. Då verkar det mera spontant och orden kommer troligen mera naturligt för båda. Jag tycker nog att du kan gå rakt på sak om det känns som om hon är en person som du skulle kunna tala med. Men om det känns bättre att gå lite försiktigare fram kan du bra göra det. Du kan ju också vända på samtalet för att få in det på det ämne du vill nå. Alltså, istället för att säga ”Jag känner att jag borde prata med någon för att jag känner mig ensam ibland” kan du fråga henne ”Känner du dig ensam någon gång?” eller ”Tycker du att det är viktigt att få prata ut med någon?”. Då märker du ju också hur bekväm hon verkar med ämnet, om hon reagerar som du hoppas att hon ska göra. Du känner efter lite hur det ligger till och kan därmed avgöra om hon är rätt person att diskutera sådana här saker. Men, om du är absolut säker kan du, som sagt, gå mera rakt på sak.
Ha det bra!
Ungdomsinformatören André
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar