Svårt för kärlek?

27.02.2015
Jag är en 15årig tjej som har haft ett ända förhållande i mitt liv och det varade bara i typ en vecka för att jag försökte 'tvinga' mig att bli kär, killen var dock uppöver öronen förälskad.. Alla mina kompisar har lätt för att bli kära osvosv, jag har liksom aldrig varit riktigtriktigt kär, visst jag kan tycka att någon ser bra ut osv men inte så att jag blir ordentligt kär i den personen. Jag tror inte ens jag vet hur det känns, jag kan tycka om någon väldigt mycket men det känns intr som att jag kan bli sådär otroligt kär? Känns omöjligt för mig att älska, det låter märkligt men jag kan inte ens älska min släkt, dock tycker jag om den väldigt mycket. Jag tycker också om min data väldigt mycket men det är ju liksom inte samma sak haha. Jag tycker inte heller om för mycket kroppskontakt eller ögonkontakt (avskyr ögonkontakt mer än allt annat haha). Ett tag trodde jag att jag kanske var lesbisk, men jag känner inga känslor där heller, har alltid känt mig annorlunda och udda.. Kommer jsg att vara ensam i hela mitt liv? :/

Ungdomsinformatörerna Liselott och Sanna svarar

06.03.2015

Hej!

Åh, nu skullle vi så gärna vilja ge dig en kram och be dig att inte ta så mycket stress över det här. Det är okej att inte ha varit störtförälskad, det är okej att inte vara så förtjust i kroppskontakt eller ögonkontakt, det är okej att inte veta vartåt man orienterar sig sexuellt - eller om man ens är så himla intresserad av sex och kärlek. Det är också okej! Vi är ju alla olika när det gäller intresset för de här sakerna också. Vissa kan knappt tänka på annat än sex, flirt, kärlek osv, medan andra bara inte går igång på alla cylindrar för just den här biten av livet, utan är lite svalare. De här som inte är så himla intresserad kanske inte är det ännu bara, att det kommer med tiden och utvecklingen, eller så kanske de är lite skraja inför det, precis som man kan vara inför andra utvecklingssteg i livet. Eller så har de helt enkelt inte så väldans heta personligheter med stark sexdrift. Visst finns det de som är asexuella, alltså inte har något intresse av den delen av livet alls, på samma sätt som det finns de som är intresserade till max, men de flesta av oss befinner oss någonstans på skalan mellan de två. Vi är mer eller mindre - och det kan också variera under olika perioder av livet.

Det knepiga är kanske att hela vårt samhälle är så himla fixerat vid just sex och kärlek. Vi bombaderas med de här sakerna dussintals gånger per dag, vare sig vi vill eller inte, eftersom till och med tvättmedelsreklamer i TV innehåller de här budskapen. Så den sociala pressen, grupptrycket, att man "borde" ha ett kärleksliv och sexliv, är hård. Men det betyder inte att man MÅSTE ha kärleks- och sexliv! Det går alldeles utmärkt att leva utan de här bitarna om man så vill - livet betstår ju inte alls bara av dem. Så försök åtminstone att inte låta andra pressa dig till att försöka känna något. Antingen kommer det naturligt så småningom i ditt liv, eller så är det inte så stor grej i ditt liv bara. Det visar sig. Du är hursomhelst liksom bara i början av det här skedet i livet där intresset brukar vakna för de flesta, mycket kan hända i ditt liv ännu.

Sen när det gäller vartåt man dras sexuellt sett, så finns det inga skilda lådor att placera sig själv i för tex bisexuell eller homosexuell. Det är också en skala som de flesta av oss glider på. Säg att homosexuell är vitt och heterosexuell svart, så är det egentligen inte så att någon skulle vara kritvit eller kolsvart, utan kanske mörkgrå eller mellangrå. Poängen är att man inte måste bestämma sig för något, man måste inte placera sig själv i någon av lådorna om man inte vill, eftersom det inte finns några tydliga gränser mellan dem. Och kanske vill man en vacker dag definiera sig själv genom ett ord, tex asexuell, men ingen tvingar en att göra det. Alla väljer vi själva - eller väljer att inte välja :)

Hursomhaver är vårt råd att inte bekymra dig så mycket. Du kan inte göra något fel eller vara något fel, speciellt inte om du lyssnar på din egen inre röst. Du vet själv bäst vad som är bäst och rätt för dig själv, så ta och hör på dig själv och gör så som du tycker att det känns bäst <3

Hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Sanna

1 Kommentarer

  • :) 27/02/2015 6:02pm (9 år sen)

    Hej! Jag är 25 år och jag har aldrig haft en pojkvän. Vid 24 års ålder så var jag på min första träff men vi blev kompisar istället och jag fick min första puss vid 24 års ålder men vi är kompisar. Du kommer finna kärleken i ditt liv fastän det inte känns så just nu. Lev livet och ha kul så länge du väntar på att kärleken ska dyka upp. Kärleken kommer när man minst anar den och det har jag varit med om.

Ställ en egen fråga

Skriv kommentar

OBS! Ställ din fråga vid Våga fråga.

Känner mig konstant stressad och har ångest vet typ inte varför det kan ha att göra med all press och prov i skolan och att jag vill se ut på ett visst sätt hur blir jag mindre stressad?
Läs mera

Jag tror ja e deprimerad. Jag hatar folk som slänger runt ordet depression som att det är bara något så där men jag tror jag har hamnat ner i ett hål. Varje kväll gråter jag mig till söms på dagarna s...
Läs mera

Hej fina decibel! Jag har skrivit frågor hit förut och de två senaste svarade Kix på, vill rikta ett jättejättetack till dig, också för att du delat med dig av personliga erfarenheter av att t.ex. vil...
Läs mera

Ångest beskrivs ofta som katastroftankar, alltså att en person konstant oroar sig över vardagliga saker eller att man tror att något hemskt ska hända. Min ångest är (eller kanske snarare känns) nästan...
Läs mera