Tankar

Hej! Jag har ett problem att jag måste va perfekt i alla socala sammanhang. Jag har adhd och blir väldigt trött av många människor runt omkring, i onyktert tillstånd zoonar jag ut lite. Men jag bara dömer mig själv så jäävla hårt hela tiden. Allt litet som jag säger eller inte säger eller bara säger på ett kontigt sätt ser jag som den sociala döden. Jag typ räknar antal ggr jag ”skämt ut mig” och till vilken person. Det finns en person jag småcrushar lite i och i början när vi prata gick det asbra för då var hon bara en ny människa men sen när jag började smågilla hebbe så går det ju inte att befinna sig runt henner utan att jag är askontig! . Men samtidigt vet jag inte om jag uppfattas som konstig eller om det bara är i mitt huvud! Jag bor liksom på ett internat så ser henne lite då och då. Jag hatar när jag lir såhär. Dock har vi knappt haft chans att prata sen första dagen men endå inbillar jag mig massa saker. Hur får man dom hör tankarna att försvinna?? Vill bara kunna vara! Samma har det varit med kompisar. Ibland tidigare så har jag valt kompisar jag egentligen inte skulle vilja vara med bara för att det ger mindre ångest, och dom jag hellre skulle vilja vara med har jag typ inte snackat med, istället har jag säkert uppfattats lite som bitchig. Vet inte om detta går att förstå sig på men det är detta som pågår i min hjärna D