trött på att leva..

30.12.2014
Jag är så trött på världen, det känns som att jag inte är en del av samhället. Som att jag bara vaknar, går upp, och sedan går och lägger mig igen. Det finns ingen mening med att vakna ens, ingen ser mig, jag känner mig ensam och missförstådd. Om det är bråk i familjen så är det alltid mitt fel, ingen bryr sig om mina känslor. Jag orkar inte äta längre, har tappat aptiten.. Det ända jag gör är att sova och läsa böcker, jag ser verkligen inget intresse i något längre, folk kanske uppfattar mig som känslokall men jag har lärt mig att hålla inne mina känslor från min uppväxt, mamma har alltid varit tydlig med att det inte är okej att vara ledsen eller arg. Det har skapat en inre oro och stress hos mig, men jag vet att det är förbjudet att visa känslor. Jag gråter mig ofta till sängs och skär mig för att det ska kännas bättre. I skolan har jag vänner men jag har blivit mer och mer dyster och orkar inte bry mig om något längre. Det känns som att jag egentligen inte lever, typ som att jag går runt fastän jag är död, död på insidan. Jag tänker mycket också och jag brukar skriva ner mina känslor. Vet bara inte vad ordet "glad" är längre.. Kanske var jag inte född till att må bra, världen kanske inte är till för alla.. Ibland undrar jag om det vore bättre för dom runt omkring om jag försvann, inte levde längre det kanske är lättast så.. Anonym

Ungdomsinformatören Sanna svarar

31.12.2014

Hejsan, kära Anonym

Vad jag blir ledsen då jag läser ditt inlägg. Det gör mig ont att du ska måsta känna så här :(  Nu vet jag ju inte orsaken till att din mamma menar att det inte är ok att vara ledsen eller arg???? Det är väl klart att det är ok, ALLA är vi ledsna och arga mellan varven, det hör till och det är så det ska vara. Det är inte normalt att inte få släppa ut sina känslor. Det mår ingen bra av.

Det finns ingen som inte "var menad för att vara glad". Det är tvärtom meningen att vi alla ska vara glada och känna glädje över våra liv. Såklart är det inte så varje dag, inte för någon. Livet har sina ups och downs, det kan vi inget åt och det är väl också meningen att vi ska ha sämre perioder för att vi ska kunna känna glädje över de bättre dagarna och inte bara ta dem förgivet.

Du är viktigt och det finns inget och ingen som skulle vinna på att du skulle försvinna, kom ihåg det. Vi har alla vår uppgift i livet!
Det är bara inte så lätt att hitta sina gåvor alla gånger.
Det låter illa att du skadar dig själv och gråter dig till sömns....Det är allvarliga saker och du behöver få hjälp nu och det ska ske snabbt. Hoppas det finns ens någon i din närhet som du kan anförtro dig åt. Nån som du kan berätta om allt detta för. Det bästa är nog om det är en vuxen, en ungdom som du själv kan ha svårt att bära en sån här sak. Det finns säkert en skolkurator eller skolhälsovårdare på din skola. Boka in dig dit nu genast då skolan börjar igen, lova mig det! Du behöver få prata med någon som kan ge dig verktygen du behöver för att komma vidare och kunna hitta tillbaka till glädjen i ditt liv. Vi för bilen på sevice och går till tandläkaren då vi har hål i tänderna, ingen stannar hemma med ett brutet ben och tänker att det bästa vore om jag försvann....På samma sätt behöver själen få sitt ibland. Nu är en sån tid i ditt liv. Din själ behöver få lite service och omvårdnad <3

Lova nu att du tar hand om dig och går och får din själv omskött, det är du värd!!!

Hör gärna av dig hit igen, vi finns här 24/7

Många många många varma kramar till dig vännen, jag ska hålla tummar och tår för att du ska hitta tillbaka till glädjen och skrattet, som jag vet att nog finns där långt inne i dig, du behöäver bara hitta nyckeln till dörren som håller det instängt :)

Ungdomsinformatören Sanna

 

 

Kommentarer

Inga har kommenterat på denna sida ännu

Ställ en egen fråga

Skriv kommentar

OBS! Ställ din fråga vid Våga fråga.

Känner mig konstant stressad och har ångest vet typ inte varför det kan ha att göra med all press och prov i skolan och att jag vill se ut på ett visst sätt hur blir jag mindre stressad?
Läs mera

Jag tror ja e deprimerad. Jag hatar folk som slänger runt ordet depression som att det är bara något så där men jag tror jag har hamnat ner i ett hål. Varje kväll gråter jag mig till söms på dagarna s...
Läs mera

Hej fina decibel! Jag har skrivit frågor hit förut och de två senaste svarade Kix på, vill rikta ett jättejättetack till dig, också för att du delat med dig av personliga erfarenheter av att t.ex. vil...
Läs mera

Ångest beskrivs ofta som katastroftankar, alltså att en person konstant oroar sig över vardagliga saker eller att man tror att något hemskt ska hända. Min ångest är (eller kanske snarare känns) nästan...
Läs mera