tvångstankar!!

Hej!


Bra att du skriver hit,det är inte lätt att gå och hålla in så mycket ångest för sig själv och inte ha någon att kunna prata om dessa saker med. Jag förmodar att det var du som skrev om samma ämne i vintras?

Det du beskriver i din text är ett mycket vanligt exempel på hur homosexuella och bisexuella känner då de håller på att förstå att de inte är heterosexuella, men gör allt i sin makt för att kämpa emot och stanna kvar i sitt gamla trygga jag. De flesta hoppas in i det sista att tankarna försvinner, de kan gå runt med tankarna dagligen i åratal i hopp om att de tynar ut. Det skapar en oerhörd ångest och man vill inget annat än att allt bara var som förut. Det är ovanligt att en som är heterosexuell skulle gå runt och fundera så mycket över en så lång tid, med så starka känslor och med den ångest och upplevelse av nedstämdhet som du beskriver över att kanske inte vara heterosexuell. Även fast jag skrev så här nu, tänker inte påstå att du tillhör någondera grupperna, eftersom den förståelsen bara kan komma ifrån dig själv och du måste vara ärlig mot dig själv då du funderar över dina känslor. Då kommer du att få reda på vem du är. Det finns det ingen annan är du som kan veta vad du egentligen är.


Jag misstänker att dina tankar inte kommer att försvinna före du godkänner dem. Just nu har de så stor laddning i sig att de upptar en så stor del av din energi att det är i stort sett omöjligt att utesluta dem fast du vill, du säger att du redan försökt i ett år. Det betyder att du måste godkänna för dig själv att du har behov av att drömma om tjejer ifall du har det. Dröm om dem när behovet finns, det är inget skamligt eller fel.


Det är inte totalt omöjligt att dessa tankar kan försvinna helt, då det längre inte finns någon "förbjuden laddning" i dem. Det är inte omöjligt att du, när allt som "känns förbjudet" inte längre är det, kan känna att du bara är heterosexuell och inget annat. Det kan också hända att du kommer att uppleva dig som bi- eller homosexuell, eller upplever att det inte spelar så stor roll vilket ord du använder. Det är tyvärr inget som kan förutspås och jag kan inte lova att allt kommer att bli som förr, det är det ingen som vet. Det är tiden som måste visa det. Jag skulle absolut rekommendera dig att gå och prata med någon, för du ska inte behöva gå runt och må så här dåligt eller tänka att livet inte är värt att leva. Livet är värt att leva och jag är säker på att du inte vill missa allt roligt som kommer att hända dig.

Om du fortfarande har tillgång till skolkurator och/eller skolhälsovårdare tycker jag att du kan börja hos någon av dem. De vet om du skulle behöva psykologbesök och kan hjälpa dig vidare för att få dina tankar utredda. Under sommaren kunde du gå till någon på HVC eller bearbeta dina känslor t.ex. genom internet. Du ska absolut inte gå och spara på dina känslor, för det är sannolikt att du bara skjuter upp problemen, de kommer om och om igen. Skolläkaren kan skriva ut mediciner åt dig ifall det behövs, de är inte speciellt dyra och ingen annan är du behöver veta om dem. Ta modet till dig och gå till någon av dem redan nu, du kommer att vara glad att du gjorde det efteråt!


Oavsett vilken identitet du kommer att hitta i dig själv är ingen av dem någon katastrof. Det går att leva lyckligt oberoende. Det behöver inte vara så svårt som du föreställer dig, det beror på hur du väljer att tänka, även om det för många är enklare att vara hetero då vi talar om kärleks- och sexualitetsaspekten. Men det betyder inte att livet skulle vara enklare som hetero för det. Det viktigaste är att du känner att du hittar en väg som passar dig. Folk vänjer sig ifall andra väljer att gå en annan väg. Efter ett tag kommer du troligen att få ett så bra självförtroende och är så säker på dig själv, att det inte spelar någon roll ifall andra inte gillar de val du gör, huvudsaken är då att du gillar dem.Sök kunskap på nätet, du kan chatta på olika forum som behandlar sexualitet, prata med kuratorn om allt du känner, det finns olika jourer att ringa eller maila. Skriv hit flera gånger om du behöver. Det kommer att ordna upp sig såsmåning om och du kommer att komma ur denna kris och känna dig starkare är förr. Var ärlig mot dig själv och följ ditt hjärta så kommer bitarna att falla på plats tillslut och du kommer att må bättre inombords.


Hälsar hälsovårdaren Nadja