Som om jag ser en flicka som jag t.ex. tycker ser cool ut, så då ''måste'' jag tänka att skulle jag tycka att det skulle vara skönt att pussas med henne, fast jag inte KÄNNER så. Sen då jag tänkt det ''färdigt'' och kommit fram till att jag inte skulle tycka det, så kommer det snart någon liknande situation som jag ''måste'' tänka ut, för annars lämnar det och störa mig. Det som jag också märkt är att då jag haft dehär tankarna så länge, så känns det nästan som att jag inte snart ens vet vilka känslor som är romantiska och vilka bara kamratliga. Som t.ex. detdär då jag nämnde om jag ser en flicka som jag tycker ser cool ut, så kan jag börja tänka att är detdär nu något sexuellt, bara för att jag tycker att någon flicka ser cool ut fast.
Jag har förr också haft likande tvångstankar, men då måsta jag tänka på då jag t.ex. nångång har skämt ut mig eller något. Jag grubblade på något vad jag nångång t.ex. skämt ut mig med, och det blev liksom till en tvångssak att tänka på det.
Du skrev till mig att det är såhär bisexuella och homosexuella brukar känna då de ljuger för sig själv och intalar att de är hetero. Då om jag nu tänker om jag faktist gör så,så kommer jag ändå i underfund att det inte är så, för jag vet att jag är hetero. Du kommer säkert ändå att tro att det är så, men jag kan inget åt saken då. Irriterar mig bara då ni i förra meddelandet också sa att jag bara ska acceptera mig och vara ärlig till mig själv. Jag har inte gjort något annat än försökt vara ärlig till mig själv..Men jag har inte helatiden någon stor ångest, för det mesta är mitt liv helt okej, men sen då jag t.ex. har många ''situationer'' i mitt huvud som jag ska tänka ut, så då kommer ångesten, för jag vill bara slippa dehär tankarna. Så det är inte de ''homosexuella tankarna'' jag vill slippa, utan tvångstankarna. Ähh, vet inte hur jag ska förklara dethär utan att det låter att jag förtränger mina verkliga bisexuella känslor. Men det känns mera som att jag helatiden ifrågasätter mig själv. Minns bara att jag nångång före domhär tankarna började, bara tänkte något, minns inte exakt vad, men något att om jag i någon situation skulle bli kåt på en tjej, och efter det började dethär tydligen. Ni kommer säkert inte ännu heller fatta mitt problem men jag kan väl inget åt det då. Men jo, det jag inte vet är att varför dethär egentligen ens har blivit till en så stor problem, om jag nu då är hetero. Då om jag tänker att det måste ju vara p.g.a att jag är bi, men då det känns inte bara så..Ähh vet inte vad jag ska göra..
Btw, så kan jag inte fara till någon skolpsykolog eller något inom skolan och tala, för vi har inget skola egentligen mera, vi har bara klassresor och sånt.
Vet inte heller vad jag riktigt ville fråga då jag skrev denhär, men jag skulle vilja att ni förstod min exakta problem, och ursäkta mig att det blev en så lång text.
jeppjeppp
Hej!
Bra att du skriver tillbaka och försöker förklara hur det egentligen ligger till, det är inte så lätt att förklara eller förstå varandra genom mail. Vi får göra ett nytt försök helt enkelt.
Det jag den här gången uppfattar av din text är att det inte är innehållet i tvångstankarna som är det riktiga problemet utan själva tvångstankarna som bara rullar på utan att försvinna som gör dig ångestfylld. Det råkar nu vara tjejer som du börjat tänka dessa tankar om, även om det också har varit andra saker tidigare. Jag uppfattar även det som att du ibland kanske börjar tänka på vad som är verkliga känslor och vad som är ”tvångsfantiserade” när du haft tankarna en lång tid, t.ex. då du säger att du inte vet om det är romantik eller kamratliga känslor du har. Stämmer det bättre?
Att man börjar tänka intensivt eller tvångsfantisera om saker som man kanske inte i verkliga livet skulle göra eller annars fundera mycket på är mycket vanligt. Att älta en situation där man skämt ut sig gör nog alla, de tankarna kan dessutom komma tillbaka när som helst i livet. Man kan också fantisera fritt om alla möjliga ämnen och handlingar, men ändå veta att man aldrig skulle göra eller vilja det på riktigt. Det kan handla om vad som helst, t.ex. känna impulsivt att man skulle vilja snatta i butiken, eller hoppa ner för ett stup eller liknande. Det här tänkandet brukar gå om rätt snabbt men det finns även situationer då tänkande lämnar på, även fast man inte riktigt vill. Men ofta har man ändå i bakhuvudet att de känslorna egentligen inte representerar ens egna värden och man kan lämna dem bakom sig efter ett tag. Sedan finns det tvångstankar som man kan ha dagligen, t.ex. att man måste kolla 3 gånger att man stängt av kaffekokaren före man går ut, eller titta att man har nycklarna med sig, fast man verkligen redan vet att de är med. Dessa tankar är inte ett problem och kan heller inte ses som sjukliga förrän de verkligen börjar störa en ordentligt, så att det upptar mycket av ens tid och skapar ångest och svårigheter att leva ett vardagligt liv. Tar tankarna så mycket energi att de stör det vanliga livet och upplevs som ett mycket stort problem att komma bort ifrån är det skäl att ta tag i dem före de ökar i antal och styrka.
Det är mycket svårt att får en tillräckligt bra bild över hur du upplever dina tvångstankar eller hurudan hjälp du skulle behöva, genom det du skriver i dina mail. Det skulle behövas en längre diskussion ansikte mot ansikte, där det finns direkt möjlighet till följdfrågor och där alla parter kan få bekräftat för sig att den andra upplever det man diskuterar på samma sätt som en själv. Då är det även lättare att känna sig förstådd, som ju är det viktigaste av allt då man behöver prata om sina problem. Nu när skolan är slut kan du ringa eller gå till din kommuns HVC och boka en tid till en hälsovårdare, kurator eller psykiatrisk sjukskötare. Kanslisten som tar emot dig hjälper dig att få en tid till rätt person. Ifall vårdaren sedan efter ert samtal, tycker att du behöver gå till en psykolog eller läkare kommer denne att hjälpa dig vidare. Om det inte behövs kommer ni bara att diskutera med varandra en tid, tills du känner att det räcker. Det går att besöka en psykolog som har privatmottagning utan att gå via HVC, men det är mycket dyrt, uppemot 100€ i timmen.
På HVC har de tystnadsplikt och de vana att prata med alla slags människor med olika tankar, så du behöver inte uppleva dig konstig eller skämmas för att du vill prata om det du upplever. Att du känner att du vill göra något åt ditt problem visar istället på mognad och vilja att ta ansvar över ditt liv! Ta tag i detta redan nu, det är ingen nytta att du går runt och mår dåligt över problem som kan lösa sig! Hoppas du upplever att jag förstod dig bättre denna gång! Och hoppas du får en fin sommar!
H hälsovårdare Nadja
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar