Vet inte riktit var jag ska b?rja men har ?nda sen sommaren till 8:an k?nt mig deppig ofta, Klart jag skrattar och ?r glad men sen p? kv?llarna n?r jag sitter hemma ?r jag ledsen helt utan anledning. Under senaste tiden har jag b?rjat dr?mma mardr?mmar ganska ofta och det har lett till att jag ofta ?r tr?tt och har b?rjat gr?ta p? kv?llarna nu med. Ganska nyligen vaknade jag upp och gr?t som bara den efter en dr?m. Blev tvungen att sova med min mamma den natten f?r jag skulle om?jligt ha somnat om annars. N?sta morgon sa hon att det kan ha varit lite av en ?ngest attack. Har kompisar men ingen jag kan ber?tta allt till, allt som r?r sig i mitt huvud. Hur mycket jag hatar mig sj?lv n?r jag inte v?gar titta folk i ?gonen som jag m?ter i korridoren i skolan eller n?r alla mins kompisar pratar om deras pojkv?nner eller 'beundrare' medan jag sitter sj?lv och har inget att ber?tta f?r jag ?r tydligen inte s? attraktiv enligt alla pojkar. Eller allts? ??h jag vet att jag inte ?r ful det ser jag ju men det k?nns s?... D? jag inte har n?gon som skickar med mig eller som ?r desperat efter min uppm?rksamhet lol men s? ?r det f?r dem. Det finns en som ?ker i samma buss som mig som klassas som ett creep lite f?r han ?r sj?lv 18 men han f?rs?ker p? yngre och han b?rjade skicka med mig f?rr i somras men jag blev bara r?dd f?r honom d? han skickade hej och br?t det direkt. Sedan f?r n?gon helg sen var jag och min mamma p? ett loppis och tittade runt f?r skojs skull och han var d?r. Han b?rjade g? efter mig d?r, det var precis som i en skr?ckfilm d? n?n blir f?rf?ljd p? allm?n plats, f?rs?kte g? ifr?n honom men d? stod han p? andra sidan g?ngen och kollade p? mig. Blev s? himla r?dd skulle ha kunnat b?rja gr?ta. Blev h?gr?d i ansiktet och b?rjade andras snabbt och jag och min mamma blev tvungna att ?ka d?rifr?n f?r skulle ha b?rjat stor gr?ta annars. Han l?mnar nog mig ifred annars u bussen och s?, vet bara inte vad deth?r var. Vill inte ber?tta f?r mina kompisar hur jag k?nner f?r de kommer s?kert tycka att jag bara s?ker uppm?rksamhet. Ibland d? jag blir riktit less p? mig sj?lv sl?r jag mig. Alla f?rv?ntar sig s? mycket och d? jag inte lever upp till f?rv?ntningarna skulle jag kunna d?, sk?ms ?ver att inte vara tillr?cklig.
Min fr?ga till er ?r hur ska jag sluta var en s?n negativ och tr?kig person, hur ska jag kunna vara n?jd med mig sj?lv och hade jag ocks? en ?ngest attack d?r vid loppiset?
(kan h?nda att ni inte ens f?rst?r vad jag bablar om, ?r inte s? bra p? att f?rklara)
Hejsan!
Det kan nog hända att din mamma har lite rätt i det hon säger, alltså att du har någon form av ångestattacker. Din beskrivning av att du ofta börjar gråta mittiallt tyder lite på det.
Om man känner att man mår dåligt och plötsligt kan börja gråta är det ofta viktigt att kunna prata med någon. Du skriver att du inte riktigt har det. Det vore kanske skäl att fundera på om det finns någon som kunde finnas där för dig. Om du inte känner att du kan öppna dig helt åt din mamma eller någon kompis skulle jag rekommendera att du pratade med kuratorn på din skola. Hon har dessutom tystnadsplikt, så inget kommer ut. Att få öppna sig åt någon och berätta hur man känner kan ofta vara det som behövs för att man ska känna sig bättre. Då du pratar med någon kan det också efter tag hända att du märker var skon klämmer. Då man får ventilera sina tankar med någon annan är chansen betydligt större att du märker det än om du bara funderar själv.
Jag tror du är fånge i dina egna tankar. Du tänker negativt om dig själv och då är det svårt att komma ur det helt själv. Men försök vända lite på saker ting. T.ex. killen som du tyckte var lite störande då han stötte på dig. Han gav dig trots allt sin uppmärksamhet, han tycker säkert du är snygg. Han är garanterat inte den enda som tycker det. Vi är ofta för hårda mot oss själva och ser inte det fina. Om du tänker efter ser du säkert bättre ut än du själv tror och du klarar mycket som du själv inte tror att du klarar av. Det gäller bara att komma bort från de negativa tankarna. Som sagt, vänd på vrid på saker. Du säger att killar tycker att dina kompisar är snyggare än dig. Hur vet du det egentligen? Är det inte något du bara har fått för dig? Dina kompisar kanske har ett bättre självförtroende än dig och kanske därför framställs du som sämre då du jämför dig med dem.
Slutligen, det viktigaste i en jobbig situation som denna är att försöka fundera med någon annan, som kan ge dig stöd. Det är oftast det bästa sättet att slita sig loss från negativa tankar.
Ha det bra!
Ungdomsinformatören André
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar