Zebran
Hej!
Vad jag förstår har du slutat skära dig men har fortfarande ärr kvar på armarna. Skönt att höra att du har kommit ur det.
Förstår att det kan vara jobbigt att få frågor kring det där och förstår också att det är ett ännu svårare att veta vad man ska svara. Det hela beror ju på hur du känner det. Känner du att du bäst lägger hela det här bakom dig genom att svara med en lögn kan du förstås göra det. Men det verkar som om du ändå vill ge de som frågar ett sanningsenligt svar. Jag funderar hur jag skulle reagera själv om någon skulle svara att de tidigare har skurit sig då de mått dåligt? Kan tänka mig att det för många kan vara ganska obekant, men samtidigt tror jag att många skulle tycka att du är modig som vågar säga som det är. Det kan också stärka hela din person att vara ärlig. Du vågar helt enkelt visa vem du är, men också vem du har varit. Jag tror heller inte att folk ser snett på dig om du ger ett ärligt svar, snarare tror jag de flesta tycker du verkar stark som person.
När det väl kommer till kritan är det du själv som måste fatta beslutet om hur du svarar och också åt vem. I början kanske det är lättare att ge dina närmare vänner de ärliga svaren. De ger dig troligen stöd kring det här. Mitt råd är att svara på ett sätt som känns bäst för dig. Är det jobbigt att hålla på med små lögner hela tiden gör du nog inget fel i att svara ärligt.
Med vänlig hälsning,
Ungdomsinformatören André
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar