Vill bara försvinna.

Hej!

Du har det verkligen jobbigt just nu och upplever det så lönlöst att du helst bara skulle försvinna. Jag kan förstås inte säga hur och varför du upplever allt så svårt och tungt just nu men det kan jag säga att det kommer inte alltid att kännas såhär. Det blir bättre.

Vad som är positivt att höra är att du får vård, du har medicin och går i samtal. Men lessamt att höra att du upplever att du inte får någon hjälp. Nu skriver du inte hur länge du mått såhär dåligt men du får komma ihåg att då det gäller psykisk ohälsa så gäller det att ha tålamod, även om man börjat äta medicin och får samtalsterapi så kan det ta ganska länge (det är väldigt individuellt) innan det börjar vända och man börjar må bättre! Jag vill uppmana dig att berätta för psykologen precis hur du mår, berätta om självmordstankarna och -försöken, berätta om hur dåligt du sover och om ätstörningen. Det är jätteviktigt att du berättar om ätstörningen så att vården kan anpassas och du får professionell hjälp också med den. Berätta också för dina föräldrar så att du kan få hjälp och stöd i detta. Kontakta gärna Fredrika kliniken i Jakobstad, de är specialiserade på just ätstörningar. Sömn och bra mat är viktiga komponenter då det gäller vår hälsa så dessa borde du få hjälp med. Allt det här kanske du gör men jag vill ändå påminna om det eftersom det är viktigt för att du ska kunna få så bra hjälp som möjligt.

Då det gäller dina tankar på självmord så behöver du komma ihåg att de tankarna inte är ett normaltillstånd, det är din sjukdom som gör att du har dessa tankar och som gör att du också försökt ta ditt liv. Det är inte DU, det är sjukdomen. Det finns många som gått igenom liknande saker som du nu gör men som mår bra idag och som berättar om och bevisar att det går att ta sig igenom svåra saker. Du är inte ensam i din situation.

Finns det någon i din närhet, någon vuxen, som du känner att du kan tala med så gör det. Speciellt när dom här mörka tankarna på självmord kommer så vill jag att du ska prata med någon om hur du känner. Det att du får sätta ord på känslorna och tankarna åt någon som lyssnar så kan få tankarna att skingras och så småningom också ändras. Du behöver få stöd och hjälp att hantera dessa tankar. Du kan också ringa och få samtalsstöd till t.ex. Krisjouren, som erbjuder avgiftsfritt och konfidentiellt samtalsstöd åt unga, telefontiden är må kl. 9-11, ti-ons-to kl. 9-12 på tel: 045 3410574.

Kom ihåg att också på andra sätt ta hand om dig, försök att göra saker du tycker om och njuter av, rör på dig, umgås med människor och djur, läs, måla, lyssna på musik, gör trevliga saker. Försök att inte isolera dig utan ha kontakt med vänner.
Du, livet är aldrig lönlöst! Livet är värdefullt i sig och du är en värdefull del av livet. Även om det känns hopplöst och man har svårt att se en ljusning så varar inget för evigt, inte jobbiga/svåra saker heller. Själva livet ser till att saker och ting ständigt förändras. Ge vården, medicinerna och terapin tid att verka och hjälpa dig till att börja må bättre. För du kan börja må bra!

Du är värdefull!

Kram, Camilla