Vågar inte börja skolan

Hej Entjej!

Tack för din fråga. Jag hör hur orolig du är och jag förstår att tröskeln att börja skolan igen känns jättehög. Det är helt naturligt när man varit borta från något, vadsomhelst, en längre tid. Alla blir vi nervösa inför nya och nygamla saker, alla blir osäkra inför förändringar och nya krav. Och speciellt när tidigare erfarenheter inte varit bra.

Men vännen, livet är fantastiskt på så vis att det kan förändras. Bara för att en viss sak hänt en gång, så behöver det inte betyda att den oundvikligen kommer att hända igen. Dels för att allt förändras med tiden - du kommer tex att märka att skolan inte kommer att vara exakt likadan längre, både för att människor där bytts ut och för att du är en annan person idag än vad du var då. Dels för att du har makten att förändra förutsättningarna. Du bestämmer, mycket mer och längre än du tror, hur du kommer att reagera på saker och ting och du bestämmer vad du kommer att göra. Du har all chans i världen att bestämma att du kommer att klara av skolan - och utan att skada dig själv på kuppen.

Men det här är sällan något man klarar av helt på egen hand. Försöker man, så är risken så stor att de gamla invanda, negativa tankarna tar makten över en igen och att man faller in i gamla handlingsmönster och känslor. Därför är det smart att ha någon med sig på vägen, någon som hjälper en att hålla fast vid goda tankar och känslor, som avbryter de dåliga tankarna och känslorna, som handleder och ger råd både när det känns bättre och när det känns sämre - och som peppar, stöder, tröstar, kramar och tror på dig. Nu som då under livets gång behöver man någon vid sin sida. Ibland är det en kompis, ibland en pojkvän/man, ibland en släkting - men det får nästan ännu hellre vara någon som är proffs just på den här typen av handledning genom livet. Som en uppsökande ungdomsarbetare, socialhandledare, skolkurator, samtalsterapeut, stödperson osv osv osv. Det finns en massa yrkesgruppen som har just det här som arbetsuppgift, att hjälpa unga upp på fötter igen. Det finns en massa människor i din närhet som skulle kunna hjälpa dig.

Men de är ju inte tankeläsare, så du måste berätta hur du mår och vad du behöver hjälp med för någon av dem. Du måste våga lita på någon av dem. Jag vet att det inte är så lätt alla gånger. Du kanske har dåliga erfarenheter från förr. Du kanske skäms för dina problem. Du kanske misströstar att du någonsin ska kunna komma på fötter igen. Du kanske inte känner dig värd ett bättre liv. Du kanske är rädd för att vara annorlunda eller för att du missat så mycket och kanske ligger efter. Och så vidare och så vidare. Men alla de sakerna är hinder du kan slippa över med hjälp av en annan människa. Någon som hjälper dig att inte fokusera på problemen och hindren, utan som hjälper dig att se dina möjligheter. Kontakter till sådana människor hittar du bland annat på den här sidan och på den här sidan. Sedan har din kommun - och grannkommunerna - flera personer du kan vända dig till, som just uppsökande ungdomsarbetare, socialhandledare, skolkurator, samtalsterapeut, stödperson. Ta kontakt med någon av dem och berätta att du behöver någon som kan hjälpa dig genom den här processen, så kommer de att hitta en åt dig.

Ge inte upp. Saker ser oövervinnerliga ut på långt håll, men när du tar ett litet steg i taget kommer du efter ett tag att se hur långt du redan kommit och allt du redan övervunnit <3

Stoooooooooooooor kraaaaaaaaaaam, Liselott