Jag har länge funderat om jag skulle klara av armén och kommit fram till att jag har ett par problem som skulle kanske vara ett hinder för mig för att klara av armén, vad tror ni/du?
1. Jag är livrädd för getingar. Bara av att jag ser en geting förlorar jag kontrollen och det blir allvarligare ju närmare den kommer mig. Det kan resultera i att jag skriker, hyperventilerar, gråter osv efter att getingen har farit iväg. När den är framför mig så är jag så stilla jag kan vara med paniken.
Så jag funderar på vad som skulle hända om vi ex står silla och en geting cirkulerar runt mig och jag får panik, får jag då ett straff eller något för att jag tappat kontrollen?
(ej allergisk)
2. Jag kan inte urinera vid stressiga tillfällen. Så om vi väcks och skall iväg på några minuter kmr jag inte att kunna kissa. Det går inte alls på toaletter med bås, i stressiga tillfällen eller i en wc med kö utanför. Även om jag är jätte kissnödig. Måste jag då strunta i att kissa och riskera att kissa på mig? Eller får jag t.ex vakna ett par minuter före de andra?
3. Jag får starkt obehag av att vara på ställen med en massa människor runt mig. Till och med 1 maj torgen kan vara jobbiga för mig. Men i armén är det ordning då man marscherar och jag har inget visst mål antar jag så det är ju inte säkert att jag skulle få obehag/panik av det men tror ni att det vore ett hinder för mig?
4. Mens. Jag antar att man måste ta p-piller då men någongång måste man väl mensa. Men soldater är väl bara lediga på helgen och mensen är en vecka typ, så är det då en ursäkt för att gå från sin post för att byta mensskydd? Men hur ska det fungera om man inte har tillgång till vatten och tvål?
Får man dessutom vara borta från övingar pga hemsk PMS som att man spyr o sånt?
5. Jag fryser jätte lätt. Mina fingrar och tår far väldigt snabbt och det tar inte länge förens resten av kroppen får kallt, jag tror det är mitt största problem om jag går med i armén. Är det en ursäkt att gå iväg från sin post eller övning för att man tappat känseln helt och hållet i tår o fingrar? Man kan ju inte dirket göra något med såna fingrar.
6. Finns det någon skillnad mellan män och kvinnor?
7. Om man är deprimerad, beaktas detta på något sätt?
Tack för svaren :)
Försvarsmaktens kommunikatör Henrik svarar
Hej
Det är roligt att höra att du är intresserad av att göra militärtjänst frivilligt. Men det du beskriver gör att du nog borde fundera över om militärtjänsten är något för dig. Jag är inte läkare eller psykolog, men jag tror att du borde prata med en läkare om de dina bekymmer. Många så kallade fobier (som exempelvis rädsla för getingar) kan man arbeta bort, kanske med hjälp av psykoterapi.
Också dina bekymmer med kissandet går säkert att komma över, men i armén har du sällan en privat stund - WC-båset är ungefär det mest privata stället du kan hitta vid en garnison. Om du inte ens kan kissa där, ja, då har du ett problem!
Du är sällan ensam under militärtjänstgöringen, du har alltid tjänstgöringskamrater omkring dig.
Alla unga kvinnor har mens, även dem som gör militärtjänst. Det är inget problem, men man får inte lämna sin post då man står på vakt. Man står sällan mer än två timmar åt gången på vakt, så man får väl se till att byta mensskyddet före det är ens tur.
Beväringarnas utrustning är numera väldigt bra, man ska inte behöva frysa på grund av den i alla fall.
De fysiska och psykiska kraven är lika för killar som för tjejer. Det betyder att det är jämförelsevis tuffare för tjejer åtminstone när det gäller muskelstyrkan. Man behöver inte vara någon stålkvinna eller toppidrottare för att klara av militärtjänsten då man är tjej, men god allmän kondition och rätt attityd är ett måste.
Depression kan nog vara ett stort problem för en lyckad militärtjänsgöringen. Det är ju meningen att militärtjänstgöringen ska ge Finland soldater för undantantags- och krigsförhållanden, samt att den ska vara en positiv upplevelse för beväringen - en tid då man "blir vuxen" och växer både fysiskt och psykiskt.
Dina tjänstgöringskamrater ska också kunna lita på dig i vått och torrt. Därför är det viktigt att man är i psykisk balans och inte ställer till en kris då det känns jobbigt.
Jag rekommenderar att du pratar med en läkare och kanske en psykolog om dina bekymmer. Läkaren avgör om du kan göra militärtjänsten. Jag rekommenderar också att du väntar några år för att se om du kommer över dina problem och att du känner att du är redo för militärtjänstgöringen. Det är viktigt att man är både fysiskt och psykiskt i skick då man inleder tjänstgöringen.
Henrik Gahmberg
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar