är det ett brott?

Hej!

Vi förstår att du är orolig för att den där gubben ska ringa polisen och att ni ska få er för att ni söndrade lite där på ödehuset. Ni visste nog att det inte var okej att göra det, och troligen gnager det dåliga samvetet i magen nu. Hur hemskt det här än låter, så är det faktiskt bra. Utan dåligt samvete när man gjort något lite dumt och förbjudet, så skulle man inte fungera som en del i samhället. Samtidigt så är vi alla lite nyfikna, lite äventyrslystna, lite trotsiga och villiga att ta risker ibland - det känns ju ofta som att det ger lite spänning i livet - så alla gör vi nu som då saker mot bättre vetande. Ibland får man en "smätt på fingrarna" för det, ibland klarar man sig undan upptäckt och tillsägelse. Från andra än det egna dåliga samvetet alltså.

Fastän han sa att det var OK och att ni kunde lämna platsen, så oroar du dig ändå. För att det VAR ett brott, vandalisering. Se, fastän ingen bor i huset och det är förfallet, så är det ändå någons egendom. I praktiken var ni ändå alltså och förstörde på någons hus. Fastän det kanske inte känns som lika "allvarligt" som om det hade varit ett hus som är i skick och som någon bor i, så kunde ni ha blivit anmälda och ni kunde ha fått stå för kostnaderna för det ni förstörde. Men den här gubben tyckte tydligen själv inte att det var så allvarligt att han ansåg att en brottsanmälan var berättigad, eftersom han sa att det var OK och att ni kunde fara. Knappast har han ringt polisen och knappast kommer han att göra det heller. Annars hade han nog frågat om era namn eller till och med ringt medan ni var där. Kanske han tyckte att det räckte med den tillsägelse han gav åt er?

Sådana här upplevelser brukar lära oss en hel del, tex att tänka efter före nästa gång och kanske lägga band på nyfikenheten och äventyrslustan. Upplevelserna svider säkert i minnet, men troligen kommer det inte att komma några juridiska följder av det här.

Hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Lena