Jag har studerat och tyckte jättemycket om studierna, det gick ju ut på exakt det jag trivs med och tycker om - att i lagom takt producera text och uppgifter, lära sig nya saker och få tydliga instruktioner vad som gäller. Sen i arbetslivet blir det som en stor chock att man ska vara framåt, ta för sig och typ utveckla arbetsplatsen. Jag blir nästan som osäker och dränerad i sammanhang med andra. Nu har jag dock utbildat mig till ett människonära yrke men skulle mycket hellre faktiskt typ jobba framför datorn, på ett lager eller till och med klassiskt fabriksarbete. Arbeten som inte kräver så mycket tankekraft och kreativitet då det tydligen gör att jag istället blir passiv. Jag kan få vissa ryck ibland och tar itu med saker men det är sällan. Jag tycker om människor och att vara social egentligen men varje gång som jag jobbar så orkar jag i princip inte träffa folk överhuvudtaget, vill bara vara ifred i ett rum för mig själv då, orkar knappt vara artig och trevlig utan känner mig helt nollställd och tömd på energi. Vad ska jag göra? Har försökt se mig om efter mera administrativa uppgifter men det är svårt att motivera i ansökan varför jag plötsligt verkar vilja lämna min bransch för något med förmodat lägre lön (kanske även sämre arbetsförhålladen och definitivt lägre "status" i arbetet). Snälla hjälp mig, hur ska jag tänka? bn
Uppsökare Linda och Soffi svarar
Hejsan!
Och tack för din fråga. Det är bra att du frågar för vi tänker att de inte är helt ovanliga de här tankarna som du beskriver i din fråga.
Först vill vi säga att det är fint att höra att du är så självmedveten och ändå har hittat dina intresseområden. Att du vet vad som äter mer energi av dig än vad det ger. Sen om vi går vidare till den låga arbetsmoralen du beskriver och eventuella orsaker till den. Det kan ju vara så att om man jobbar och stannar kvar i något man inte riktigt trivs med så blir det ganska naturligt så att arbetsmoralen blir haltande. Man gör helt enkelt bara det allra nödvändigaste och det som ”syns utåt”.
Sen så kan den bristande moralen, likgiltigheten och det stora behovet av ensamhet som du känner också bero på att man är trött och utmattad. Att den inre stressen har lämnat på och att det inte har funnits möjlighet till återhämtning. Då är det viktigt att reagera på de signalerna och ta dem på allvar. I det skedet är det dags att stanna upp, pausa och ta hand om sig själv och sin hälsa. En del klarar det här helt på egen hand. Men ibland har det kanske pågått för länge så att det är svårt att komma tillbaka på benen helt på egen hand. Om det är så, så ska man inte tveka att söka hjälp och låta professionella hjälpa en att få den onda spiralen svängd igen.
Vad vi kan utläsa från det du skriver så verkar du tycka att din utbildning som du gått är bortkastad. Det behöver inte alls vara så. Det är nog så svårt som väldigt ung veta vad man riktigt vill bli när man blir stor. Ibland blir det liksom inte rätt vid första valet. Men det där hör liksom livet till – att man utvecklas, förändras och hittar nya intresseområden. Och det leder ibland till att vi människor väljer att gå nya utbildningar och att vi byter bransch – det är inte märkvärdigare än så. Men erfarenheterna (både från arbetslivet och från utbildningar) man har i bagaget är aldrig bortkastade! De kan komma väl till pass när man som minst anar det.
När det kommer till arbetsansökningarna du gör så upplever du det svårt att motivera ditt bransch-byte. Det här behöver du inte tänka på eller sätta mer energi på. Det är inget som säger att man måste motivera det i sin ansökan. Där kan du i stället rikta fokus på dina styrkor, färdigheter och kvaliteter till varför just du skulle vara lämplig för det jobb du söker.
I ett dilemma som det här så är det egentligen ingen annan än du själv som kan säga vad du ska göra och hur du ska tänka och känna. Vi sätter ändå så pass mycket av vårt liv och vår tid på arbete så därför är det nog viktigt att vi känner tillfredsställelse och glädje på jobbet och med våra arbetsuppgifter. Därför är vårt råd till dig att lyssna till dig själv. Du ska göra det som du innerst inne själv vill. Det spelar ingen roll vad andra tycker och tänker – strunta i dem och följ din inre röst. Du ska se att det är då som det blir bäst i längden. <3
Och känner du att du har kört fast och att du skulle behöva lite hjälp i jobbsökandet så ska du inte tveka att ta kontakt med de uppsökande ungdomsarbetarna i din hemkommun. De finns till för unga i åldern 15-29 och hjälper gärna till i sådana här fall och brukar kunna vara ett stöd på vägen.
Slutligen vill vi önska dig ett jättestort lycka till i jakten på drömjobbet!
Kram från:
Uppsökarna Linda & Soffi och studiehandledarpraktikant Alexandra
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar